muggbo

 
Julhanddukar och julstjärna på plats i köket.


Det blev ett par lussekatter till oss också. Hustomten som vi fick av mamma och pappa när vi flyttade ihop sitter i bakgrunden och kontrollerar som vanligt att allt går rätt till.


En glad första advent önskar jag er alla och ett december fyllt av mycket julmys!

Man ställer undan en fungerande adventsljusstake efter jul. Och julen efter när man plockar fram den så vägrar den att lysa. Och man vet inte heller om det är en eller alla lampor som är trasiga.

Note to self: köp ett storpack nya lampor och lägg i julsakslådan. För nästa jul.

Han svarade på mitt inlägg:

Postat av: Tomten

Jag ser att du duktigt äter din spenat.....

2008-11-28 @ 13:43:18

Pwuuuuh!

Med den titel jag har valt för min blogg skulle man ju kunna tro att den då och då ska handla om hur det är att leva som emigrant. Det är ju nu inte så mycket Karl-Oskar och Kristina över mitt äventyr. Och ibland inser jag att jag känner mig så hemma här att jag inte längre tänker på hur de här österrikarna egentligen beter sig. Men här kommer en grej.

En stor stor majoritet av österrikarna använder nämligen inte handskar. När det är nollgradigt, eller bara ett par plusgrader, alltså.

Vad är grejen med det?

Vinterjacka, sjal, mössa, varma skor... men äh, handskarna lämnar jag hemma. Eller så äger de inga. Imorse såg jag en liten kille på uppskattningsvis två år som blev skjutsad i sin vagn. Vinterjacka och mössa. Och så de där kala, ensamma, utelämnade händerna rakt ut i morgonkylan. Brrr.

Ungefär som att gymnastik här fortfarande är gamla damer i sockeplast som inte ens springer i cirklar utan bara står på stället och lyfter lite på ben och armar. Men det är ju ett blogginlägg för sig.

- Han roar sig alldeles själv med sitt playstation


Koncentrerad 30-åring.

- Han skiter egentligen i om sängen är bäddad eller om det kuddarna i soffan är puffade. Men han gör det ändå för att han vet att jag tycker det är så skönt när det är så.

- När vi storhandlar vägrar han låta mig packa upp varorna på bandet eller i våra kassar. För då vill han leka tetris med dem.

- Han är världbäst på att få mig på andra tankar. När jag är arg och irriterad säger han äh, lägg inte så mycket energi på att vara arg. Kolla här i stället! Och så trollar han fram en film ur väskan som han hyrt. Typ.

- Imorse när det var trist måndagmorgon och jag kom tillbaka till sovrummet för att säga hej till honom innan jag åkte till jobbet, så drar jag bort täcket från hans huvud, bara för att i samma sekund som jag inser att det är hans fötter som ligger på huvudkudden, kastar han sig fram med överkroppen från fotändan och skrämmer mig till vettet. Efter den lätta hjärtattacken som detta förorsakade, så var det här händelsen som gjorde min dag.

- Och igår kväll, efter att rätt tydligt indikerat att jag tycker det är fisigt av honom att han efter snart två år tillsammans bara kan säga tre saker på svenska (tack, åh fy fan! (pappa har dragit sitt strå till stacken) och hej då), så kröp han fram till mig när vi hade lagt oss igår och sa med sin bästa svenska och sina vackraste bruna ögon, jaag alskar diig.

I bästa jönssonliganstil hjälpte den glada och checka receptionisten mig att öppna mitt kassaskåp.

Note to self: ny kod 2288.

Mitt chef har haft den goda smaken att skicka mig på en tredagars kurs till Stockholm och jag har nu precis installerat mig i mitt hotellrum. Som på de flesta hotellrum finns det ett kassaskåp och jag tänkte att jag lägger in mitt pass och nycklar och halsbandet jag ärvt av farmor och som jag nu plockat med mig hemifrån mamma och pappa för att ta med ner till Wien och mina kalendrar och euro-pengar som jag ändå inte behöver här.

Enkla instruktioner på kassaskåpsdörren.

Knappa in en fyrsiffrig kod, stäng luckan och tryck på "lock".

Jag funderade ungefär två sekunder på vilken kod jag skulle ha och av någon outgrundlig anledning tog jag bara helt sonika fyra slumpvis utvalda siffror (och inte en kod som jag redan har, typ på mobilen), knappade in dem, stängde dörren och tryckte på "lock".

I samma sekund som jag hörde dörren spärras, insåg jag att jag inte hade en aning om vilken kod jag hade slagit in.

Det finns mediciner mot sånt här va?!

Mr. M (som är ledig på tisdagar): Åååh du är redan hemma, hej! (kram) Imorse tittade du på mig sådär länge igen.

Jag går oftast upp före honom och ibland blir jag bara stående eller liggandes och tittar på honom när han sover. Han är så gullig liksom. Kan inte låta bli.

Jag: Eeehh ja. Men om du märkte att jag tittade på dig, varför öppnade du då inte ögonen och sa godmorgon...?!

Mr. M: A men tisdag är ju min lediga dag och om jag öppnar ögonen börjar du ju bara prata en massa!

Det där gamla tricket att sova räv blir aldrig gammalt.