Jag kapitulerar
Glömmer aldrig när jag kom hem från Spanien någonstans runt 2004 och fenomenet blogg hade invaderat Sverige. Jag fattade aldrig hypen och har inte följt en endaste blogg. Men så startade en kompis en blogg om vad hon och hennes härliga familj har för sig (läs på borell.blogg.se om du behöver skratta högt och rakt ut och också ibland få dig en "eftertänkare") - och jag var bara tvungen att starta en egen! Jag har givit upp tidigare försök till att föra något av en resedagbok och ger istället detta en ärlig chans.
Jag har valt att kalla denna blogg "en emigrants dagbok". Men den skulle kanske lika gärna heta "en immigrants dagbok". Jag har inte helt klart för mig vad jag egentligen betraktar mig som. Befinner mig någonstans i gränslandet däremellan. Oavsett vilket, så kommer denna blogg handla om båda delarna. Om vad som är så fruktansvärt smärtsamt med att välja att flytta utomlands. Om vad som är så underbart härligt med att göra det. Om vad som är så krångligt och jobbigt med att immigrera. Och om hur och varför det går så bra att ibland känna sig helt hemma i ett helt nytt land. Mellan dessa inlägg kommer även den grå vardagen att ta plats. Och den glittriga härliga vardagen också.
Jag har valt att kalla denna blogg "en emigrants dagbok". Men den skulle kanske lika gärna heta "en immigrants dagbok". Jag har inte helt klart för mig vad jag egentligen betraktar mig som. Befinner mig någonstans i gränslandet däremellan. Oavsett vilket, så kommer denna blogg handla om båda delarna. Om vad som är så fruktansvärt smärtsamt med att välja att flytta utomlands. Om vad som är så underbart härligt med att göra det. Om vad som är så krångligt och jobbigt med att immigrera. Och om hur och varför det går så bra att ibland känna sig helt hemma i ett helt nytt land. Mellan dessa inlägg kommer även den grå vardagen att ta plats. Och den glittriga härliga vardagen också.
Kommentarer
Trackback
