Fråga.
Alltså varför är det så att om man sitter och tuggar på sin fukostmacka och slafsar i sig sin yogurt på morgonen framför datorn på jobbet så är det ingen som förväntar sig att man glatt ska fråga om någon vill ha sig en tugga eller en sked yogurt. Men när man plockar fram en gottig kaka som man köpt efter lunchen för att ha till eftermiddagskaffet, då liksom känns det som att allas blickar lite surt tittar på en och det mest politiskt korrekta vore att dela denna lilla kaka i tretton politiskt korrekt lika stora bitar så att alla kan få varsin. Så då slutar det med att man sitter där och liksom smyger i sig kakan, genom att knappt ta ut den ur papperet och diskret (och skamset) ta en bit då och då. Eller är det bara jag som är nojig? Bara undrar.
Helgen som var.
Som tidigare sagt, här kommer några bilder från förra helgen. Vi hade besök från Sverige, något som alltid värmer lite extra i hjärtat. Vi kollade in Kroatien-Turkiet på Fanzone och där vi stod i det Kroatiska lägret fick vi uppleva både glädjeyra och djup förstämning inom bara några minuter (ni kommer säkert ihåg). På lördagen firade vi midsommar i Prater med ett gäng andra svenskar - sill, potatis, dill & gräddfil, jordgubbar, dillchips, kubb, snaps, vin, grillning och Tomas Ledin. Nästan som hemma. På söndagen åkte våra vänner hem till Sverige igen och M och jag åkte till en av hans vänner som har en kolonilott (fast i något större format än vad vi svenskar associerar med kolonilott, men ändå mindre än en "vanlig" villa). De har precis fått i ordning i deras trädgård och vi tillbringade hela eftermiddagen där med mat, grillning, vattenkrig och kubb (gick hem hos österrikarna också).
Yeeejjjju! Vi har vunnit! Eller...?
Mycket att stå i på Midsommar, öppna flaskor av olika karaktär till exempel.
Inga chockbilder direkt. Snarare midsommar as we know it.
På söndagen frukost i gröngräset (notera midsmmarstången som också fick följa med) och sen M på väg till eftermiddagsgrillning hos en av hans vänner (80-talet: "Rrrrring, riiiiing!")
På väg in till "kolonilotten" och den härliga matplatsen som de har byggt upp.
Sedan introducerades kubb i gemenskapen och hängmattan testades.
Hej så länge!
Energiångest del 2.
Men nu till själva "energiångest del 2"-grejen. Jag lovade ju M vid nyår att "när året är slut så pratar jag tyska". Det är ju ett relativt omfattande begrepp och vi klargjorde inte direkt vad det egentligen innebär, men min tolkning av det hela är att vi när jag "pratar tyska" så pratar vi "inte engelska hemma". Detta ger en stor energiångest. Ett par gånger under de senaste veckorna har jag liksom känt att det varit på g. Att det varit mycket nära. Att jag liksom haft lust. Att jag nästan fallit dit. Att plocka fram tyskaböckerna och plugga alltså. Men varje gång har jag tänkt att nej, det måste nog komma liiiite mer lust, lite mer tid. Och så också liiite mer energi. Men jag börjar snart ha slut på ursäkter. Nu är det inte långt kvar tills det banne mig bara att ta tag i det.
Energi eller inte energi. Ett löfte är ett löfte (en av de kloka sakerna mamma har lärt mig).
Energiångest.
Imorse läste jag DN till frukosten, som vanligt. Förstanyheten var "Hur klimatvänlig är du?". Jag är mycket väl medveten om att jag inte använder energilampor, ibland låter plattången värmas upp medan jag äter frukost i godan ro (till M's stora förtret) och skyller frånvaron av sopsortering (obs, vi sorterar papper!) på att vi inte har plats för det. Hur som helst, triggad och smått provocerad av frågan satte jag igång och svarade på testet. Innan testet drog igång ser man tre staplar, representerade av "genomsnittssvensken", "världsmedborgaren" och "hållbar nivå år 2050 enligt FN" (där "genomsnittsvensken" är den riktiga boven i dramat). Jag drog igång frågorna och insåg ganska snart att jag inte har någon direkt uppfattning om hur vår bostad värms upp eller var elen kommer ifrån. Jag chansade på "fjärrvärme" eftersom Wiens konstnärligt byggda fjärrvärmeverk ligger precis nära oss (hrrrmm... inget högt IQ på det svaret kanske). Jaja så fortsatte det i alla fall med bostaden, duschvanor, bilvanor, åker jag kollektivt, käkar jag kött, lämnar jag tvn på stand-by, diskar jag med rinnande vatten etc etc. Vartefter man svarar på frågorna så åker stapeln markerad "DU" uppåt (eller står still, om man är en duktig klimatvän).
När alla 32 frågorna var avklarade visade det sig att den verkliga boven i dramat inte alls är "genomsnittssvensken" - det var J-A-G! "Ajabaja" stod det som resultat. Shit! Det dåliga samvetet slog obarmhärtigt till med omedelbar verkan och utan fördröjning. Jag tänkte att herregud det här måste jag göra igen och kolla var stapeln flyger uppåt som mest. För det kan väl inte vara för att jag äter nötkött 1-2 gånger i veckan?! Gjorde om det hela och svarade likadant som första omgången (även om jag helst av allt skulle vilja svara att jag använder energilampor, aldrig åker i den dumma bilen, duschar med "ekonomiskt munstycke" och alltid sopsorterar, osv.). Det visade sig inte helt oväntat att det faktum att de timmar jag flyger per år utgjorde ca 80-90 procent av stapeln. Eftersom de flesta av flygtimmarna går till Arlanda är ett alternativ till detta är ju att flytta hem igen till bokstavligen mammas gata, så att jag kan gå eller cykla till dem istället för att flyga. Men en kompromiss i sammanhanget är ju att M's mamma bor i samma korridor som oss, i lägenheten som ligger ca tre meter från vår dörr :)
I alla fall så fick jag mig en tankeställare. Har tänkt länge att vi kan ha någon form av plastförvaringsboxar i trapphuset (eftersom vi bor i änden av korridoren) för sopsortering men det har jag tänkt fixa med "senare när jag har tid". M pratade om energilampor faktiskt bara häromdagen och jag sa väl typ "aha okej" och sen var det inget mer med det. Kanske ska jag fixa med plastboxförvaringen redan i helgen? Och jag ska definitivt ge M ett erkännade för energilamporna. Jag lovar heligt att undvika att ha plattången i medan jag äter frukost och alltid äta upp maten (så jag inte slänger den "en gång i veckan", för det var också rejäl hög minus i klimatsmarttestet), alternativt inte laga för mycket mat. Jag lovar att tänka på att äta mer österrikisk frukt och grönt och inte sån som har transporterats från andra sidan jorden.
Puh, okej nu har ångesten släppt lite. Och jag lovar bot och bättring, även om "de små sakerna" kanske inte kommer påverka min stapel så mycket totalt sett. Men lite shittigt är det ju att det inte fanns en enda fråga i testet om hur ofta du tar cykeln istället för bil, buss eller metron när du ska någonstans, där är i alla fall samvetet mycket gott.
Tjoho alla lustiga små grodor!
Inga midsommarblomster, men väl två blommiga foton från förra året att ackompanjera inlägget...
Alles ist vorbei, del två.
Nu är det bara att se fram emot ett midsommarfirande på lördag i lugn och ro. Kubbturneringen kommer kunna avslutas utan EM-avbrott, sillen kommer ätas upp och framförallt så kommer det finnas gott om tid för den lilla snapsen att glida ner. Sen hörrni, det är ju OS snart.
Alles ist vorbei...
Nu är det bara att vänta på skidsäsongen igen.
Alles gute Österreich!
Det är dags för match mellan ärkerivalerna Österrike och Tyskland!
I T-R-E-T-T-I-O ÅR har österrikarna ältat och ältat och ältat denna magiska händelse som inte har inträffat sen dess, i Córdoba 1978 när Österrike slog Tyskland med 3-2. Det är ju inte så svårt att förstå att det inte inträffat sen dess. Jag undrar om de ens mött sen dess, eftersom Österrike ligger typ på 120:e plats på FIFA:s världsranking och nu har lyckats kvalificerat sig för ett EM, helt enkelt genom att punga ut jäkligt mycket pengar för att arrangera hela spektaklet. På jobbet är det tv-kväll ikväll, i stan är det PACKAT med folk, fotbollsarenor har öppnats extra för att släppa in folk för att kolla på matchen på storbildsskärm. Stämningen är HÖG. Jag kan ha viss förståelse för Österrikes fixering vid Córdoba - jag menar, personligen har jag svårt att framkalla några som helst minnesbilder av att Sverige över huvud taget deltagit i en turnering efter 1994. Nu drar det igång. Jag ska ta plats utsträckt på soffan, med tummarna hållna för denna nation vars landslag troligen skulle placera sig i närheten av något halvmediokert lag hemma i Sverige, typ Djurgården eller nåt.
Surt sa räven...
Yeeejjj, Sverige har utjämnat!
Tomatkrig någon?
Jag förstår ju att det finns flera där ute som med SPÄNNING väntar på att få höra hur det går för min tomatplanta - och jag har goda nyheter. Två hela tomater är på gång!
En rätt uppenbar, den andra lite skymd uppe i högra hörnet på bilden.
Mmmm... fredagen den 13:e?
Ett axplock av några av nationaliteterna på vår avdelning: svenskar, iranier, mexikanska, tysk och några sällsynta österrikare.
Bröllopsfest!
Tre svenskar (jag och tjejerna till vänster), resten österrikare.
Är det det här de kallar kärlek?
För er som ännu inte träffat honom, det här är alltså Mr. M (som i och för sig kanske bara har insett att Österrike inte har en suck i EM).
Zoologi
M och jag har i år varsitt årskort till zoot här i stan. Skönt att kunna gå dit då och då och inte behöva trycka in allt på ett besök bara för att man ska. Och så kan M åka dit hundra gånger om han vill och ta hundratusen bild på djuren (ed hans tillåtelse lägger jag kanske upp några av hans bra-iga bilder på mitt webalbum framöver). Hur som helst, när vi var där sist spanade vi bland annat in pingvinerna. De är nog mitt favoritdjur. Liksom hoppar runt och fläpper lite med fingarna och bockar entusiastiskt med huvudet. Störtsköna. Men de är ju också djur som verkar ha vanan inne att så still i rätt långa stunder. Bilden nedan kunde lika gärna vara en tiominuters filmsekvens. De stod bara där och stod. Spana särskilt in kusarna som står och stirrar rakt in i väggen. Och de hade liksom blicken fäst någonstans, som om de faktiskt inte stod och stirrade rakt in i en vägg... men usch! de kanske står där och fantiserar om att de befinner sig på kanten till sydpolen och spanar ut över vattnet och tänker på all fisk de ska hoppa i och äta upp. Hjälp nej, fy! Nu tycker jag synd om dem istället. Dumma zoo (eller?). Men kanske lekte de bara "stilla leken" eller någon annan lek som pingviner gillar. Nej nu pratar vi om dummar ormarna istället. De ska jag kanske kika på nästa gång. Kanske. DÅ blir det bild på bloggen, räkna med det.
"Stilla leken" börjar nu!
Möhippa
En lyckad bild på hur man får ta i ordentligt (men ärligt talat verkar jag ju mer sugen på drinken som är på intåg).
