muggbo

Jag kom nyss hem från gymmet och stod där i hallen och tittade runt på det tillstånd som just nu råder på våra 60 kvadrat. Det slog mig att hjälp, tänk om vi får oväntat besök! Inte för att någon gör något sånt spontant och crazy nu för tiden, men ändå. Teoretiskt sett.

Vi har alla olika toleransnivåer men jag tror att de flesta som känner mig kanske tänker att jag är lite pedantiskt lagd, görna torkar av bordet bara eeeen gång till och inte tycker om när mina tavlor sitter snett och antagligen skulle karaktärisera mig som Monica i Friends. Okej, för er kommer nu här en total utvikning.

Den icke blogg-stylade verkligheten.


Vi börjar lite mjukt. Termosen, M's kamera och faktiskt mina handskar (som simmat ur bild) kämpar om utrymme med den tomma chipspåsen, tre tomma juice- och mjölkförpackningar, disk, en halvdrucken kopp te och r e n disk som stått i fönstret sen i lördags. Hur länge de tomma förpackningarna har stått där vill jag inte ens tänka på.


Nya inköp från IKEA, tom drickamugg från samma ställe, räkningar, nya reflexer jag beställt på internet, glasögonfodral och min dator (eller "morgontidningen"). Allt kommer inom en timme (när jag duschat och gjort en macka) att skjutas åt höger i väntan på vidare förflyttning, med hopp om att detta sker innan helgen.


Och nu kommer vi till min favorit. Hallen. I lördags när vi precis skulle ge oss iväg på oktoberfest, så rasade helt plötsligt och oprovocerat hela hatthyllan ner. Så, ja mamma, det är våra jackor du ser där på bilden. I en hög på golvet. Och under den högen ligger vår riktiga skamfläck, väskan vi hade med oss på vår tripp till München för snart två veckor sen. Ouppackad. Det lilla huset ni ser där till höger kommer från trädgården i min förra lägenhet och den sällskapar med ett par betongblomkrukor, de är alla tre på väg någon annanstans. De har bara inte kommit på vart än. Ser ni det "platta paketet" till vänster? Det senaste tillskottet, har bara legat där i ett par timmar nu. M's mamma fick nyss en ny lampa.

En annan vinkel av hallen. En låda med riktigt läckert rödvin (står där i väntan på att två trötta och stirriga lägenhetsbor ska hitta ett par glas och slå sig ner i soffan en kväll), en tyrolerhatt vet man aldrig när man behöver, ett paraply som sticker fram, min plattång och såklart ett kameraställ som ju måste stå framme och mera inköp från IKEA och M's CD fodral. En sommarhatt och min moppehjälm och är det min bh och strumpbyxor jag skymtar där bredivd?!


Hallen är som sagt min favvo just nu. Hatthyllan ligger till höger tillsammans med en verktygslåda och en väska som väntar på att lagas, en kasse med mat (obs! torrvaror och tvättmedel och sånt alltså, även jag har mina gränser), en IKEA-kasse med ditten och datten och en flyttlåda från min gamla lägenhet. Den här ordningen råder sedan två veckor tillbaka ungefär. För observanta kan man i  vardagsrummet i bakgrunden skymta ytterligare jackor på dörrhandtag och i en hög på stolen. Bredvid hänger äckligt mycket tvätt och hånflinar åt oss varje gång vi går förbi. Och på soffan såg jag nyss min träningsoverall som jag la där för ett par dagar sen.

Alltså, nu när jag ser det här på bild, så ser det ju inte alls så stökigt ut (fast hmmm... nu när jag tittar mig omkring och liksom ser i en blick vad alla fem foton ovan visar, så tar jag nog tillbaka det jag precis nyss sa). Men av någon anledning är det ibland så jäkla svårt att liksom lägga sin sak på rätt ställe direkt. Liksom istället för att lägga den här tröjan i garderoben direkt, som min inre röst säger att jag borde, så lägger jag den här nu på soffan. Ett tag bara. För det blir ju mycket roligare att flytta den sen. Ungefär som jag har hamnat i en väldigt sen trotsålder och nu bara har mig själv att trotsa.

Men jag har ofta tänkt att vore det inte skönt om, i stället för att allt strävade mot kaos, att allt i stället alltid strävade mot ordning?

Så att man typ går och välter omkull blomkrukorna lite då och då och de liksom hoppar tillbaka upp i fönstret igen, med jord och allt, utan minsta spår på golvet. Och att man ibland plockar fram dammsugaren, öppnar luckan till påsen och liksom tar en rejäl näve damm och kastar ut över lägenheten och gärna över säng och soffa - och sen vips säger det så liksom sugs allt bara bort i tomma intet (alternativt tillbaka i dammsugaren av sig självt). Och drömmen, att man på torsdag eftermiddag säger till sina kollegor att nej, nu ska jag åka hem och stöka till lite inför helgen.

Det vore något det.