muggbo

Ledig i tio långa sköna dagar nu.

Det har varit hektiskt de senaste veckorna. Jag har varit en dålig Fru Muggbo och jobbat förbjuden övertid, men en del av den tänker jag ta ut på den halvdag som jag egentligen ska jobba på nyårsafton. Och nåja, en telefonkonferens som min chef fick mig att förstå att han gärna ser mig delta i på onsdag eftermiddag måste jag ringa in till. Världen skulle ju faktiskt kunna gå under annars. Men kan ju göra den i mysbyxor i alla fall.

Tänk att man alltid  s p r i n g e r  in i semestern. Att man inte runt lunchtid sista dagen liksom bara kan börja släppa saker, prata lite strunt, kolla av mailen som kommer in. Nej, man måste göra klart det där sista. Få iväg de där sjukt viktiga sakerna.

Jag har insett att jag har svårt att verkligen dra ner på tempot som jag borde. Jobbet är fortfarande viktigt för mig - även om jag rationellt försöker intala mig att "jag har fått perspektiv" och att "jobbet är mindre viktigt jämfört med den riktiga världen" (den där The Baby finns).

Och nu är jag trött. Fysiskt. I knoppen mår jag dock bra. Fattas bara. Har därför bestämt mig för att ge mig verklig vila under veckan hemma. Inte bara slentrianmässigt fortsätta i samma spår - åka hit och åka dit, bestämma träff med alla som jag egentligen skulle vilja träffa. Istället ge mig tid att ligga på soffan. Tid att titta på svensk tv. Tid att sova middag. Tid att släppa vardagen. Den verkliga julklappen till mig själv, som Mr. M uttryckte det.