Hur man vet att man har världens bästa grannar.
Jag kom nyss hem från jobbet. Trött i huvudet och med tankarna rullade i takt med Paulo Nutinis mjuka röst på mp3-spelaren lät jag mig på tunnelbanan fantisera om mysbyxor och en kväll på soffan med tända ljus och kanske en kopp te.
Precis när jag har kommit innanför dörren och fått av mig skor och jacka, knackar det på dörren. Jag öppnar och där utanför står tonårsdöttrarna i vår grannfamilj - med en tallrik med två nygräddade, varma och ljuvligt doftande aprikosmunkar.
En lugn kväll på soffan blev genast ännu mer angenäm.
Om jag äter båda och inte säger något till Mr. M om att vi över huvud taget fått dem - det gör väl inget?!
Om bilder kunde fånga dofter... Vår hustomte är redo att hugga in.
Oj, vilken tanke! Du vet väl att Mr.M kan översätta din blogg....
