Guldfisk var det.

Ni minns kanske hur jag berättat att detta att jag den senaste tiden har haft en tendens att vara än mer glömsk än vanligt. En omöjlig ekvation skulle man kunna tycka.

Men nu har jag verkligen fått bevis på det hela.

Vi kan ju komma överens om att om man är gift är ens förlovnings- och vigselring antagligen de tingestar som för de allra flesta har högst affektionsvärde av alla ens ägodelar. Man ser med andra ord till att hålla ett öga på dessa dyrgripar.

Nu har jag varit sjuk och hemma två dagar och i tisdags morse var jag till doktorn. Och sen gick jag hem och låg mest hemma. Igår var jag ut på en promenad i det VÅRväder som vi just nu har här och gjorde en lunchpaus på McDonalds.

Imorse när jag skulle till jobbet kunde jag inte hitta ringarna! De var helt borta - och jag brukar vara noga med att lägga dem på ett och samma ställe när jag är hemma.

Men på dessa två dagar hade jag inte skänkt dem en tanke.

PANIK utbröt förstås. Underläppen åkte fram och Mr. M började prata om tusenlappar medan jag halvhysteriskt skrek att men det är ju mina vigselriiiiiingar, buuuuhuuuubuuuhuuu!!

Så kom jag på det. Doktorn. Efter undersökningen hade jag varit på toa. Och som alltid tar jag av mig ringarna när jag tvättar händerna eftersom de undantagslöst annars glider av.

Mr. M ringde dit och förklarade läget. Och mycket riktigt, där var de. Någon vänlig själ hade lämnat in dem i receptionen. Det var länge sedan jag upplevde sådan tacksamhet.

Tänk om jag glömt dem på McDonalds i stället?


Besök!

Nu ska jag snart åka och hämta systeryster och han med rosen. En helg med smågo... jag menar nära och kära, väntar!

Mitt nya jag.

 
Som vanligt sådär en fem år senare har jag nu vaknat till och bytt håll på frillan.

Startskott för julen.

I helgen öppnade de allra flesta julmarknader i Wien. Efter en eftermiddagsfika med några vänner tog vi en promenad till Rådhusplatsen där det hela är som mest pampigt. Och som vanligt gör marknaden ingen besviken.


Rådhuset med adventsluckorna i fönstren.


Inne i parken har de i år en båge av "istappar".


Bara snön som fattas nu.


Hälsningar från Wien!

Teaser.

Insåg att inte en bild från vår västkustresan hamnat på bloggen. I väntan på finbilderna kommer här en serie på tre bilder som jag valt att kalla "dödsångest följt av tacksamhet över livet".






Min man. Fotografen.


Någon gång ska jag göra ett kollage av mina semesterbilder med detta motiv. Oftast är det fakiskt nästan bara denna typ av bild som Mr. M fastnar på. Min enda chans att hinna få honom på bild över huvud taget.

Min man. Den store tänkaren.


Kommentarer överflödiga. Är det två lådor vin där i bakgrunden..?

Årets vinterplantering.

I år var det än mer omöjligt att få tag på ljung än förra året, när våra blomlådor såg ut såhär inför vintern. Men en låda fick i alla fall ljung och den utanför köksfönstret fick iställtet för vit ljung som förra året, enbart gröna små växter. Fint det med tycker jag.

  
In action och köksfönstret färdigt.




Lilla snögubben får man inte glömma.



I vardagsrumsfönstret blev det en ljuslila ljung med vita kvistar i och lite grönt på kanterna.

Enkel betyder svår fattar du väl?!

Jag försöker skapa ett nytt fotoalbum på facebook när jag får följande meddelande:

Installera Active X-kontrollen. Med den kan du snabbt och enkelt ladda upp foton.

Om Active X-kontrollen är inkompatibel med din dator eller om du inte vill installera den, kan du alltid använda vår
Enkel uppladdning. Med den kan du skapa album, men det går inte så snabbt och enkelt som med Active X-kontrollen.

Efterlysning.

Kan någon ge mig ett faktabaserat (inga känslor tack, de har jag nog av själv) svar på den stora frågan som sannolikt alla med en bebbe i magen just nu ställer sig:

Vaccinera sig eller inte vaccinera sig?

Jag vet inte vilket jag fruktar mest. Effekterna av en eventuell däng av svininfluensan eller effekterna av vaccinet.

Det FINNS JU INGA RIKTIGA FAKTA.

Har läst det mesta som går att komma över på temat på hemsidorna för krisinformation, smittskyddsinstitutet, socialstyrelsen, föräldrasajter... där står det att det inte finns några indikationer på att fostret någon gång har tagit skada av en influensasjukdom. Men man vet inte om samma gäller för svininfluensan. Samtidigt som man inte har en aning om huruvida vaccinet i sig har (negativa) följdeffekter. Jag upplever att det stora budskapet från alla håll är:

Vaccinera dig för sjutton - men vi vet inte om det verkligen är helt säkert för fostret!

Stort beslut på en liten blivande mammas axlar.

Jag vet att från den sekund jag tar vaccinet så kommer jag ha ångest över eventuella konsekvenser. Neurosedyn, är det enda som ekar i mitt huvud (för vi är väl inte så arroganta att vi tror att vi vet allt bara för att det är 2009?!). Men jag vet vad du tänker. Det är INTE samma sak. Nej det är det kanske inte, men min värld har för ett par månader sen sjunkit ihop till att allra allra först bry mig om att ta så bra hand om den lilla växande krabaten som bara är möjligt. Jag fryser för sjutton skinka i tre dagar innan jag äter den. Inte ens en droppe alkohol skulle jag utsätta den lilla för. Jag gör inte längre några sit-ups. Och jag läser maniskt på förpackningarna huruvida alla mjölkprodukter vi köper är gjorda på pastöriserad mjölk. Och på apoteket rekommenderade de mig när jag hade migrän nyligen att maximalt ta en HALV huvudvärkstablett - om jag     v e r k l i g e n  behövde.

Men jag ska bara tycka att det är okej att vaccinera mig sådär rakt upp och ner??!

När INGEN faktiskt VET (precis så sa vår företagsläkare) vilka konsekvenser det har för bebisen.

Hjälp. Säger jag.

Förresten.

Jag må ha blivit lite (mer) smådum sen jag fick det där "schwanger" på stickan - minnet är bara snäppet vassare än den genomsnittliga guldfiskens - men ett genidrag har jag i alla fall gjort.

Numera vinner jag nämligen alla omröstningar i det muggboska hemmet (omröstningar som förklarligt tidigare alltid slutat ett-ett).

Jag för ju talan för t v å.

Och man måste ju inte vara en guldfisk för att förstå vad The Baby tycker om saker och ting.

Hej hallå magen!

Den har på bara ett par dagar gjort ett litet växt-hopp. Roligt tycker jag (vi!).

 
Fullt såhääär stor är inte magen, men vinkeln har ju sin charm (Mr. M tog en bild när jag bara hade en BH på mig och med boobisarna - nej han är inte ledsen för den nya storleken - med i bildperspektivet, men det här ju en familjevänlig blogg så jag besparar er den berg-och-dalbanan) ... men en liten plutt sticker ut i alla fall.

Grågrågrågrå.

Stockholmsvädret håller hemlängtan stången. Men ändå gött att vara i Sverige. Lunch och karamellkungen nästa.


Utsikt från ett skrivbord.


Om du tycker att DU har haft en tuff dag på jobbet.

Tänk då på denna snubbe.

Helgen som gått.

Det har varit en lugn helg. Gick tidigt från jobbet i fredags, eftersom jag numera är strängeligen förbjuden att jobba några som helst övertidstimmar. Detta är en av de mycket generösa reglerna som gäller i Österrike för gravida. Från den dag du meddelar din arbetsgivare att du nu bär på ett nytt litet liv så blir du något av en helig ko.

Du kan inte bli sparkad. Du får inte göra någon övertid. De sista åtta veckorna innan förlossningsdatum är du sjukskriven. Med full lön. Du får inte ens sätta din fot på arbetsplatsen. Inom två år efter förlossningen har du rätt att komma tillbaka till din arbetsplats - och en motsvarande position. Det hela känns verkligen som en ynnest och jag tänker på kvinnor i andra länder som vet att den dag de berättar om sin graviditet, så är det sannolikt slutjobbat. Av flera anledningar.

I början när jag flyttat hit, hörde jag ofta på nyheterna om den "skandinaviska modellen" när det gäller föräldraledighet och pappadagar och liknande. Då, för ett par år sedan, hade en kvinna (i praktiken - "eller en pappa" i teorin) i Österrike rätt till tre år med föräldrapenning. Ungefär 400 euro i månaden. Det är ju inte ingenting, men det är ju inte heller jämförbart med att få ut en lön. Så förra året så gjordes modellen om så att de som istället ville, kunde välja att vara hemma 18 månader, med 800 euro i månaden. Klart mer attraktivt och lättare att tänka mindre på de ekonomiska konsekvenserna av ett barn. Men det var inte slut där. Nu har politikerna haft den goda smaken att införa ytterligare en modell på föräldraledighetskartan - tolv månader hemma med 80 procent av nettolönen, max 2000 euro i månaden. Plus två månader för pappan (eller "den andre föräldern" - men det är en sak att politikerna inför ett system som är "pappavänligt", en helt annan att ändra tankemönster, arbetsgivares uppfattning om vem som bär familjeansvaret, pappaledighet, etc). Denna modell gäller för alla barn som är födda efter 1 november i år. Om allt går bra med vårt barn är min tanke att anamma denna modell, men bestämma mig behöver jag inte göra förrän barnet är fött förstås.

Hur som helst, jag gick hem tidigt i fredags... Mr. M var ledig och vi passade på att storhandla och jag shoppade två par mammabyxor. Går fortfarande att ha mina normala jeans, men jag kan inte knäppa dem utan sätter ihop dem med en hårsnodd mellan knapp och knapphål. Nu ska de bara fållas upp, förhoppningsvis blir det gjort under 2009. Dock var det sjukt skönt med denna mudd i midjan - varför har inte alla byxor det?

Resten av helgen har tillbringats i lugnets tecken. Kom in på området barnvagnar med några kompisar som var här och fikade i eftermiddag och eftersom det är ett totalt blankt område för mig och jag inte vet när vi ska komma iväg och börja titta på något tillsammans (söndagar som är enda dagen vi är lediga tillsammans så är hela Österrike stängt och igenbommat), så har jag nu gjort lite research från soffkanten. En het kandidat denna. Tar tacksamt emot kommentarer om erfarenheter andra har gjort. Mjuk ligginsats eller hård separat dito som fästs direkt på chassit? Fyrhjuling eller trehjuling? Annat bra att tänka på?

Mr. M ligger redan och sussar hör jag. Det är dags att gå och krypa ner för mig också.

Ännu en vecka väntar - men denna ska faktiskt tillbringas mest i Sverige! Jobbar från Stockholm onsdag till fredag och är ett par dagar i Hallsta över helgen. Lördagen är reserverad för mor och far, men fredag kväll blir jag gärna våldgästad (kommer inte ha någon bil att tillgå) om någon känner för ett överfall. Annars är ju Hallsta osäkert vid jul igen.


RSS 2.0