muggbo

Vi har börjat så smått att titta på en ny lägenhet. Vi älskar den vi bor i. Vi skulle aldrig flytta härifrån om det vore möjligt att helt enkelt bygga ut den med ett par rum och ett förråd. Nu är det ingen stress, men det kan vara värt att kolla vad som finns på marknaden.

Efter några veckort letande kan jag konstatera två saker:

1. Generellt får man för ett visst pris ungefär ett extra rum jämfört med Stockholm.

2. Ordet homestaging har uppenbarligen inte tagit sig över den österrikiska gränsen ännu.

Faktum är att jag har frågat några kollegor om de hört ordet homestaging någon gång. Nej. Det har de inte.

Mäkleri är liksom lite mer hipp-happ här på något vis. Man tar några bilder. Äh, gör väl inget om veckans reklamblad ligger på köksbänken. Gardinerna kan väl hänga lite hit och dit. Måla väggarna fräscha bara för att få upp försäljningspriset? Vad pratar du om?

För er som någon gång har kollat igenom ett par annonser från Stockholmsmarknaden vet vad jag pratar om. Visserligen inte heller en hälsosam bostadsmarknad, men det är ju en annan sak.

Roligt är det i alla fall att jämföra bostadsannonser. Let me introduce bostadsletande i Wien. Och referensen Stockholm.

Det var en gång en Fröken Muggbo som var ungefär tolv år. Hon var väl lite rastös en dag, tjatade antagligen på sin mamma och pappa om att de skulle göra något tillsammans. Då sa mamman att nu ska vi åka på en hemlig resa! Fröken Muggbo blev utom sig. Hela familjen satte sig i bilen och bar iväg. Först till sopstationen. Sen till Karinmoster i Eskiltuna. Och sen hem igen.

Någon tvivlar kanske på att jag hade en härlig barndom när jag säger att detta är ett av mina favoritminnen.

Men min barndom var ju fantastisk på alla sätt och vis.

Det som var så speciellt med just denna dagen var Den Hemliga Resan. Om en mamma och en pappa som inte säger att nu ska vi åka och lämna sopor och sen hälsa på Karinmoster. Utan om en mamma och en pappa som låter det hela bli lite spännande. Lite av ett äventyr. En helt vanlig söndag i oktober. Sedan dess har det blivit flera hemliga resor. Inte så ofta att de tappar tjusningen. Kanske inte ens varje år. Men någon gång då och då.

Jag är nog inte ensam om att bli hög på överraskningar. Det handlar inte så mycket om vad det är. Utan om själva känslan i kroppen när någon har tänkt ut något och gör något, för mig. För någon annan. Något som denna någon vet kommer göra den andre på gott humör. Distrahera från gråa tankar. Känna värme. En akt av osjälviskhet.

En liten present under kudden när man lägger sig på kvällen.

Ett God Morgon på en lapp när man yrvaken öppnar kylskåpet.

Att få en kram och upptäcka en hyrd favoritfilm instucken i byxlinnen längs ryggen på den man kramar.

Att komma hem från jobbet till te, macka och tända ljus på matbordet.

En hemlig resa till ett varmt bad när pressen är hög.

Den kämpar med att slå på sig själv igen.

Veckan som gick var full av lata dagar. Tvätten fick hänga. Inga måsten. Vi sov middag. Tog dagen som den kom. Kopplade bort allt annat än ledighet. Det var bara en veckas ledighet, men den kändes mycket mycket lång. Jag har aldrig förut haft en hemmasemester. Om man räknar bort Hallsta som hemma. Men det gör man ju i och för sig inte. Hur som helst har jag definitivt underskattat hemmasemestern som fenomen.

Så. Tillbaka i verkligheten. Det är inte smart att börja med att belasta övertidskontot, men ibland går det inte att undvika. Igår ville jag bara gråta. Men idag känns det lite hoppfullare. Kanske det bara handlar om att komma ur semesterlunken. Slå på den riktiga jobbarhjärnan. Jag ger det ett par veckor.

Två dagar tillbringade vi i Salzburg förra veckan. Och nej, vi åkte inte klockan sex på morgonen. Vad skulle vi göra halv nio i Salzburg? Vi kom fram efter lunch efter ett mellanstopp i Mondsee. Kyrkan där var inspelningsplats för bröllopet mellan Maria och kapten von Trapp. Hela Salzburg andas naturligtvis Sound of Music och vi spanade in några platser. Bilder nedan.

På vägen hem åkte vi landsvägen i stället för motorvägen. Salzburg är väldigt vackert och vi stannade på ett par ställen för att fika, åka elektrobåt och mumsa glass. Mmmm. Semester.

Lunch i Mondsee.

Le Sound of Music kyrka.

Filosoferande ovanför Salzburg.

Här har det en gång i tiden sjungits och dansats något förfärligt.

På väg hem genom vackra landskap...

... hyrde vi en elektrobåt och luftade fötterna lite...

... och jag åt världens kanske läbbigaste glass - med mintsås.