Det här med hemliga resor.
Det var en gång en Fröken Muggbo som var ungefär tolv år. Hon var väl lite rastös en dag, tjatade antagligen på sin mamma och pappa om att de skulle göra något tillsammans. Då sa mamman att nu ska vi åka på en hemlig resa! Fröken Muggbo blev utom sig. Hela familjen satte sig i bilen och bar iväg. Först till sopstationen. Sen till Karinmoster i Eskiltuna. Och sen hem igen.
Någon tvivlar kanske på att jag hade en härlig barndom när jag säger att detta är ett av mina favoritminnen.
Men min barndom var ju fantastisk på alla sätt och vis.
Det som var så speciellt med just denna dagen var Den Hemliga Resan. Om en mamma och en pappa som inte säger att nu ska vi åka och lämna sopor och sen hälsa på Karinmoster. Utan om en mamma och en pappa som låter det hela bli lite spännande. Lite av ett äventyr. En helt vanlig söndag i oktober. Sedan dess har det blivit flera hemliga resor. Inte så ofta att de tappar tjusningen. Kanske inte ens varje år. Men någon gång då och då.
Jag är nog inte ensam om att bli hög på överraskningar. Det handlar inte så mycket om vad det är. Utan om själva känslan i kroppen när någon har tänkt ut något och gör något, för mig. För någon annan. Något som denna någon vet kommer göra den andre på gott humör. Distrahera från gråa tankar. Känna värme. En akt av osjälviskhet.
En liten present under kudden när man lägger sig på kvällen.
Ett God Morgon på en lapp när man yrvaken öppnar kylskåpet.
Att få en kram och upptäcka en hyrd favoritfilm instucken i byxlinnen längs ryggen på den man kramar.
Att komma hem från jobbet till te, macka och tända ljus på matbordet.
En hemlig resa till ett varmt bad när pressen är hög.
Ja hemliga resor är härliga. Tror Mr. M kan göra sig en smärre förmögenhet på att hålla kurser för andra krakar till makar som behöver lära sig ett och annat om hur frugan ska uppvaktas ;)
