muggbo

Så börjar dan före dopparedan lida mot sitt slut, och för första gången i historien har jag missat det där med den långa väntan som aldrig vill ta slut. Förväntningarna inför första advent och ett långt december med julmys och julpys övergick i ett simsalabim till att sitta på flyget hem till Sverige.

Dock uppnådde jag igår ett nytt all time high record för julrim. Rim kom spottandes ur min hjärna, lika självklart som lucia har med sig en och annan tärna. Ja ni fattar. Inte mindre än sju paket kan numera listas ut i förväg vad de innehåller.

Detta frenetiska rimmande satte naturligtvis lite extra press på övriga familjen Muggbo. I skrivandets stund har tystnaden lagt sig kompakt över matbordet och jag kan bara höra pennors tysta gnisslande mot papper. Och ana fyra hjärnors intensiva letande efter ord som rimmar på höjden eller slöjden.

I övrigt har dagen förflutit som den borde, det vill säga som den alltid gör. Vi åt något normalt och ojuligt till lunch, bara för att ladda ordentligt för det stora moffandet som är i antågande. Granen höggs, jag menar togs ner från vinden, av pappa. Därefter satte han noggrant i ljusen, som jag och systeryster sen placerade om så att de placerades även på övre halvan av granen. I år uppstod dock viss panik när vi insåg att glittret, som har legat i julpyntslådan i ungefär tio år, inte längre låg där. Detta följdes av ett visst debatterande om vem det var som inte hade lagt tillbaka det i lådan (och framför allt varför) och mamma och pappa argumenterade starkt för att det särskilt inte var de som inte hade lagt tillbaka det i lådan, trots att det var just de två som hade plockat ihop granen förra året. Jag kunde konstatera att glittret farit till julhimmelen (tillsammans med min fina julstrumpa som jag fick av min familj i USA och den jag slet över att sy till Mr. M förra året) och sa att då kör vi utan glitter i granen i år och att bara kulor är fint det också, men då ropar pappa upprört från köket att så går det ju inte alls att ha det. Syster löser problematiken med att helt enkelt köpa nytt. Konsumera vill ju ändå Reinfeldt & co att vi alla ska göra i jul. Så lite extra glitter var ju passande just i år då kan man ju tycka. Granen blev förstås fin tillslut och jag konstaterade att den barrar fast att den är konstgjord.

Sen var det dags att smaka av skinkan (och prova om snapsen var god i år också) och sedan mätt konstatera att julklapparna som inte skulle bli så många i år som vanligt bara blir fler och fler.


Familjen Muggbo in christmas action.


Vem går plus i år?