Om att manipulera en manipulerande hjärna.

I natt sov jag lite oroligt. Jag vaknade vid tretiden av att jag ju inte hade analyserat siffrorna min chef bad mig skicka till min kollega C, siffrorna som fanns där i Klosterneuburg! Eller ööhh..?! Igår var vi och badade i Klosterneuburg, så helt naturligt smög platsen sig in i mina drömmar, men det var också helt naturligt att Klosterneuburg och siffrorna jag mitt i natten kom på att jag inte levererat hade en självklar koppling. Så självklar att jag raffsade åt mig närmsta papper (som visade sig vara ett kort från min mamma, sorry!) och i mörkret skrev ner "kolla siffror till C och Klosterneuburg". När morgonen kom sen hade jag under natten skrivit ner ytterligare tre saker jag behövde kolla. Samtliga utom den där Klosterneuburgsaken visade sig idag vara "vettiga" saker. Men frågan är om de är tillräckligt vettiga för att skrivas ner under natten. Frågan är kanske om det finns något vettigt att skriva ner under natten överhuvudtaget. Till saken hör att det sista jag gjorde i fredags innan jag gick från jobbet var att skicka ett mail som min chef bokstavligen formulerat åt mig och som fick mig att framstå som the bad guy (men han sa diplomatiskt "I'll take over if things get ugly"). Jag vill helst alltid vara the good guy. Så i helgen har jag varvat tankar om hur jäkla bra det var att min chef klev in och lärde mig något coolt som jag kan använda mig av framöver också, med tankar om hur jag kommer blir uppäten av den här personen som fick mailet.

Jag läste precis på DN om att hjärnan är så finurligt konstruerad att den till och med har sin egen fantasi. Hjälp. Nojig blir nojigare. Poängen är att man måste inse att hjärnan tror på alla tankar den producerar - men att vi måste lära oss att tro på de sanna tankarna och förkasta de falska. Då undrar jag nu egentligen först vilken del av kroppen jag ska använda för att utmanövrera hjärnan när det gäller att tänka ut vilka tankar som är sanna eller inte, men det är ett lite för stort projekt för denna måndagkväll, så jag nöjer mig med att konstatera att jag helt enkelt måste lära mig denna konst. Så för att följa exemplet i artikeln så är det sannolikt en sann tanke när jag tänker att fasen vad bra jag skulle må om jag fick en glass nu. Och sannolikt är det en falsk tanke när jag oroar mig över att jag kommer bli nerslagen av den där mailmottagaren på grund av ett mail som jag skickat. En mailmottagare som dessutom befinner sig i ett annat land. Om det nu skulle göra någon skillnad i sammanhanget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0