muggbo

Jag är dökär i Mr. M. Han är alldeles underbar och snäll och varm och het och rolig och så fixar och donar han med allt möjligt som jag bara avskyr att hålla på med, som tv-dosor, spela in tv-program, dra sladdar, spackla, stryka, såga, spika och annat trist.

Men han lagar inte mat.

När vi träffades hade han ett sprillans nytt och komplett utrustat kök. Är man inredningsarkitekt så är man. Men jag vet tämligen säkert att köket, kylskåpet undantaget, var totalt oanvänt innan jag kom in i bilden.

Igår kväll åkte jag och tränade innan han kom hem från jobbet och ringde därför för att be honom sätta på potatisen strax innan jag skulle vara tillbaka från träningen.

Total tystnad.

Följt av en djup suck.

Jag (inser att här behövs instruktioner): Du skalar potati...

Mr. M: Va?! Måste jag skala först?! Mamma skalar alltid efteråt!

Jag: Okej, det kan du också göra. Du stoppar i potatisen i en kastrull, men ha bara i vatten så det täcker potatisarna, inte mer.

Mr. M: Och sen ska det koka upp?

Jag: Ja.

Mr. M: På högsta värmen?

Jag: Ja. Men sen kan du skruva ner det lite så det inte kokar över.

Mr. M: Okej. (tystnad) Hur vet jag sen när det är klart?

Som tur gör han ju tusen andra saker hemma hos oss. Så laga mat kan jag stå för själv. Och assistera när så önskas. Och om Mr. M nu översätter denna text, så hoppas jag att han ser den här texten som en sorts kärleksförklaring. Och att han också kan le lite och varmt förklara för mig hur jag ska gå tillväga när jag drar ner slagborren från hans verktygsrevir och inte riktigt hittar on-knappen eller ens vet hur jag ska hålla i åbäket.