muggbo

Förra helgen ägnade vi oss åt julpyntande. Vi var till och med på jakt efter en julgran (jag hade övertalat Mr. M att vi absolut var tvugna att ha en trots att vi ska fira jul i Sverige). Dock hittade vi ingen som motsvarade våra krav som till exempel att grenarna skulle vara fria från lera och även någotsånär jämnt fördelade mellan fram och bak och uppe och nere. Lite putt blev jag där i min jul-iver, men man kan ju inte få allt.

Än mer putt var jag igår när jag kom hem halvt död efter en dag som jag egentligen inte alls tyckte var så krävande men som obönhörligen tog ut sin rätt. Kroppen kändes som den blivit överkörd och det är ingen överdrift att säga att jag inte direkt var på ett strålande humör. Oggig, skulle mamma säga.

Jag måste ha gift mig med världens bästa man (jag vet, en relativt subjektiv bedömning) - han premierar nämligen detta beteende (något som för övrigt måste diskuteras innan The Baby kommer till världen och börjar förstå vikten av att manipulera omgivningen med en putande underläpp).

Idag när han kom hem från jobbet kom först en röd liten julstjärna in genom dörren - tillsammans med en Mr. M som tyckte jag behövde le lite. Sen öpppnade han dörren helt. Och vad stod där om inte en gullig liten minijulgran!

NU är det jul hemma hos oss.