Jag får ett brev från stadsdelsdirektörskan - alltså finns jag.

För ett par månader sedan skrev jag och Mr. M oss officiellt på samma adress. Jag bytte därmed distrikt, eller Bezirk som Wienarna säger. Vilket Bezirk du bor i blir din identitet. Om du gör en ny bekantskap med en Wienbo så vill denne näst efter ditt namn veta vilket Bezirk du bor i.

Det första distriktet i Wien är den absoluta centrala kärnan i staden. Inte särksilt stort - bara någon dryg kilometer i diameter. Sedan löper det andra distriktet från "klockan två till fem" ungefär, därefter det tredje distriktet, det fjärde och så vidare, i en cirkel runt det första distriktet. Det nionde ligger "klockan elva till ett" uppskattningsvis, och sedan tar det andra distriktet vid igen. Utanför denna ring, löper sedan så en andra ring med distrikt tio till 19. Totalt finns det 24 distrikt tror jag.

Nu flyttade jag till det nionde distriktet när jag flyttade ihop med Mr. M. Det heter också Alsergrund.

Nu till saken. Igår fick jag ett brev från vad stockholmarna antagligen skulle kalla ordföranden i stadsdelsnämnden. Ett massproducerat mail förstås, till alla nyinflyttade i distriktet. Men ändå. Det fick jag inte när jag flyttade till det fjärde distriktet, som var mitt första hem i Wien. Eller när jag flyttat någonstans innan det heller för den delen. Det stod att jag hade gjort ett bra val (om man nu kan kalla det val - det var mer ödet som lade sin hand över min flytt) och att "det nionde" erbjuder en urban levnadskänsla, hög livskvalitet, stort kulturellt utbud, bra kollektivtrafikförbindningar, vackra parker och en del annat som man kan tycka är bra. Och hon önskade mig och alla andra nyinflyttade hjärtligt välkomna.

Det var väl ett en fin gest?

Och en rejäl kick i riktningen att känna sig ännu lite mer hemma. Lite mera som en Wienare. Eller som brevet inleddes.

Som en Alsergrunderin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0