Om att dra i handbromsen.

Just i dessa dagar kräver mitt jobb lite mer än vanligt. Det går i tvåhundratjugo, dagarna viner förbi i mitt yttre synfält som färgglada fartstreck. Jag hinner inte ens längta efter semestern som det ju bara är drygt en ynka vecka kvar till. Men jag jobbar på att delegera. Ingen är en bra chef bara för att hon kan allt mer eller bättre än hennes team. Tvärtom. Utan att gå så mycket närmare in på min ledarskapsfilosofi, kan jag ju bara konstatera att delegering till trots, just nu blir det en extra stor maffig del av kakan kvar även till mig. Trots att jag äter den. Varje dag. Som ett arbetslivets Särimner ligger den feta arbetskakan där på bordet varje dag man kommer till jobbet. Nyuppstånden och fylld med nya överraskningar under det göttiga chokladtäcket.

Okej dags att sluta sluddra nu.

Det jag ville säga var att i dessa dagar när livet rusar fram så jobbar jag som allra bäst till musik som känns sommar. Som känns glädje. Lättja. Frid. Det har väl gått få förbi att sedan min tid i USA så slår en del av mitt hjärta extra varmt för country musik. Jag vet, en hädelse för många (mest de som inte vågar erkänna att man inte kan gå moloken efter en rejäl countrydänga). Men det bästa av detta är ju när det mixas upp med lite sköna rytmer från karibien då får man det här eller det här att njuta av.

Bara att slå på, pulsen sjunker, axlarna börjar röra sig rytmiskt, huvudet gungar, nästan omöjligt att sitta still. Sandstrand, palmer som vajar, drink i handen, sol på min hud, bara fötter, wwwwaahhhhhh...

Justja, jobbet var det ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0