Nej, man ska inte ropa hej...

I helgen tyckte jag att jag kände mig i bra form. Jag har ju trots allt kämpat på med mina skid- och konditionsgymnastikpass i vinter. Och när de andra klagade över smärtande muskler, tyckte jag, lite förvånad, att jag kände mig förhållandevis fräsch. Tills just precis nu.

Som om gudarna hade hört mina tankar, så skickade de mig inte den normala ryska diktatorskan som leder mitt step-pass på måndagar. Utan den ryska diktatorskan som precis kommit tillbaka från ett treveckors sadistläger. Fy fasen. Nu ligger jag här på soffan och orkar precis lagom trycka på knapparna på laptopen.

Men ju hårdare träning för kroppen, desto skönare känsla i knoppen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0