Tjii-ching!

Inför bröllopet är det lite pappersjobb att fixa med. Som sig bör. Nästan direkt efter vår förlovning ringde jag till Skatteverket för att kolla vad vi skulle göra för att lyckas gifta oss i Sverige enligt alla regler så att vi också skulle räknas som gifta i Österrike. Det blir nog inget problem med det - och jag fick också en lista med dokument som jag (som trots svensk) behövde ha med mig för att kunna göra en hindersprövning i Sverige. Vi måste för övrigt göra den personligen på plats, båda två. Inget brevskickandes fungerar.

Så då kom frågan vad Östterrike kräver  för att vi ska få de papper här som vi behöver i för att kunna göra hindersprövning i Sverige? För min del naturligtvis dokument från Sverige. Så skatteverket har skickat dokument till mig som jag tar med mig till myndigheterna här för att få de dokument som jag sen måste ta med mig tillbaka till Sverige. Byråkrati i ett nötskal.


Mr. M funderar på det här med äktenskap.

Men idag har vi fått det gjort. Utrustade med det vi behövde satte vi oss och väntade. Kvinnan bakom det statliga skrivbordet frågade vilket namn vi skulle ta after vigseln och som tur var sade vi unisont och högt i kör samma efternamn. Hon plirade på datorn och frågade vilken religion vi har. Jag överlade med mig själv en halv sekund men bestämde mig för att undvika att ge mig in i den debatten och konstaterade halvsant "ingen". Precis som Mr. M. Ett streck i formuläret. Sen skrev vi godtroget under papperna utan att ha läst dem.


I love byåkrati.

En halvtimme senare och SEXTIO EURO fattigare stod vi där i väntrummet med ett Ehefähigkeitszuegnis (ett så oromantiskt ord för äktenskapscertifikat - men på svenska låter det ju inte heller så kul egentligen) i handen. Vi kan åka till Sverige och ansöka om hindersprövning.


Jeeeejjjji! Nu är det bara att hålla tummarna att det är just det här Skatteverket behöver.

Klirr i vuxenkassan.

Note to self: glöm aldrig känslan av att ha det här papperet i handen. Och den varma pussen efteråt. Det är något stort vi är på väg att göra.

Kommentarer
Postat av: Malin

Tänk vilka överraskningar livet ger oss ibland. Så glad för er skull, tänk att det blev som vi skojade om här dagarna innan du åkte, du fann den stora kärleken i Österrike. Förstår att det känns stort med bröllop. Kan lova dig att så här dagarna innan Molly ska bli storasyster så är känslorna rätt överväldigande också! KRAMAR FRÅN MALIN

2009-05-19 @ 07:34:18
Postat av: Mamma

Oh, får tårara i ögonen bara av att läsa det här!

Hur ska det gå på bröllopet...??

Kram

2009-05-19 @ 10:01:36
Postat av: Anonym

Är du verkligen helt säker på att du vill gifta in dig i ett land och ett språk som har ord som Ehefähigkeitszuegnis? Tänk ett varv till, för att vara på säkra sidan. För om du ångrar dig sen, tror jag inte ett sånt ord är så lätt att få bort...!

2009-05-19 @ 11:16:59
Postat av: Kajsa

Ok, det var jag som skrev nyss - och återigen in cognito.

2009-05-19 @ 11:17:59
Postat av: Lisa

@Malin: tack tack tack för din fina hälsning! Och tänk att Molly ska bli storasyster, grattis vad roligt!! När då? Jag tror vi måste chatta lite snart :)



@Mamma: Jag sätter en tia på att du inte kommer fälla en enda tår.



@Kajsa: Jaaaaa-aaaa! Det bästa i det hela är ju att alla våra äktenskapspapper kommer vara på svenska :)

2009-05-20 @ 12:21:51
Postat av: Kajsa

Jädrans tur att du känner dig säker! Då kan jag andas ut.

Men jag sätter emot angående din mamma - jag tror att hon kommer gråta så att Donau får en ny sträckning och om jag var lite mer av en gambler hade jag satsat flera miljoner på det. Men eftersom du gick ut med 10 kr, nöjer jag mig med det.

2009-05-23 @ 16:24:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0