Eeeehhhh, vilken dag ar det egentligen..? Vi ar i alla fall i San Francisco.
I ovrigt har denna varan dromresa som vi sa lange sett fram emot och som vi haft sa mycket forhoppningar kring, verkligen varit en dromresa. Vi har haft bra vader for det mesta och varje dag ar fylld med sa mycket nya intryck och upplevelser. Vi har suttit mycket i bil och det finns tid och plats att bli lite filosofisk. En liknelse dok upp att denna resa kanns som en pase fylld med Karamellkungen. Mmmmm sa gott och hela tiden nagot nytt.
Pa vag upp till San Francisco var vi tre dagar pa highway 1, langs stillahavskusten. Sa otroligt vackert och overvaldigande att adjektiven inte racker till. Sedan vi kom till San Francisco har vi pa amerikanskt vis akt runt i bilen och tittat pa allt i stan som ar lite pa avstand. Golden Gate bron, utsikten fran Twin Peaks, slingrat oss ner for Lombard street, varit till hamnen och mycket annat. Igar drog vi dock pa oss gympaskorna och travade omkring i staden pa eget bevag och vi tog ocksa baten ut till Alcatraz och gjorde en mycket intressant tur i fangelset dar. Flykten fran Alcatraz, med Clint Eastwood, var som jag kommer ihag det den forsta filmen som jag sag tillsammans med pappa (eventuellt med undantag for Djungelboken pa bio) sa naturligtvis blev det en souvenir till varldens basta pappa darifran...
Jag vet inte om vi har lyckats fanga vara intryck pa bild, men M meddelade igar att han tagit ungefar 1300 bilder hittills. Foto ar ju hans stora hobby och han tar verkligen fina bilder. Hoppas kunna lagga upp nagra lite senare kanske. Jag rycker at mig kameran ibland sa att han ar med pa nagon bild ocksa, for annars ser det mest ut som att jag har gjort den har resan sjalv - accompanjerad av en privat fotograf.
Imorgon bitti drar vi vidare osterut, till Yosemite nationalpark. Vi ska sova pa ett stalle efter parken, pa vagen mot Death Valley. Nar vi bad om att fa en bekraftelse pa var rumsbokning sa hon att "well.. yeah, we don't do this internet thing". Internet THING?! Aha, du menar den har nymodigheten som bara varit jordens informationsnav de senaste 15 aren? Roligt ar det ju i alla fall att komma till sadana platser ocksa. Kvallen efter sover vi i en prick pa kartan som heter Death Valley Junction. Googla det och du forstar att vi nu kommer ge oss av fran det urbana amerika, for att entra ett annat. Det ser vi fram emot. Overlag kanns det verkliga livet valdigt langt bort just nu. Jag har inte last en tidning pa over en vecka och det kanns som vi varit borta i flera manader. Vi konstaterade idag att vi kanner oss valdigt avslappnade. Tappar koll pa dag och datum. Jobb och vardag och att vara standigt uppkopplad kanns langt bort. Hur skont det kanns, ar det ocksa svart att hitta ord for.
Onsdag 10.00, Los Angeles
Nu ska vi lamna Los Angeles och aka norrut. Dar det finns internet hor vi av oss.
Sondag 22.50, Los Angeles
Allt har gatt bra, komma in i USA, fa vaskorna, ga genom tullen, hamta hyrbilen och ta oss till hotellet. Vagsystemet ar generost mot nykomna, motorvagssystemet ar tydligt och man kan nastan inte kora fel (peppar, peppar...). Dock kunde tjejen i biluthyrningen typ inte svara pa at vilket hall vi skulle aka ut fran parkeringen dar vi hamtade bilen. Vi ar val forberedda med kartor och ville liksom bara orientera oss pa kartan. Men vi sket i att forsoka forsta hennes svepande svar och lyckades tillslut pa egen hand. Kanske ville hon bara innerligt kranga en GPS.
Det kanns maktigt att nu antligen vara framme. Vi stannar har i LA tills pa onsdag. Vad planen for morgondagen ar har vi inte riktigt funderat pa annu. Far val se hur det gar med sovandet forst.
Söndag 14.30, London Heathrow
Mmmmmm....s e m e s t e r.
Smaka på den.
Naturligtvis har jag under natten sovandes avhandlat diverse saker som står kvar på min lista över saker att göra före semestern. Men ibland är det så. Vissa saker får helt enkelt vänta. Och jag har bestämt mig för att NU ÄR JAG LEDIG.
Idag är stora tvättar- och packardagen. På söndag är det dags för vår sedan länge planerade drömresa. Kalifornien väntar. Vi tror oss ha allt på plats. Biljetter, hotellbokningar, internationella körkort, kontokortskopior och telefonnummer för att spärra korten om det behövs, försäkringspapper, giltiga pass, vägkarta, guidebok, kvitton på Ms kameragrejor så ingen ska tycka att vi ska tulla för det på tillbakavägen, kreditkortsräkningar på redan betalda bokningar, kopior på våra pass, kontaktuppgifter till alla hotell, us-dollars. Mera kopior på allt. Jag kan inte komma på ett enda papper till som vi borde ha med. Har jag glömt något uppenbart? Jag har drabbats av het resfeber. Eller bara ett extra starkt kontrollbehov. För att verkligen kunna bara ha semester. Men M är cool som vanligt och tar det med ro.
Första anhalt är Los Angeles.
Så var jag då framme.
Finns bara ett ord.
Wunderbar.
Tillfälligheter.
Idag när vi åt fukost läste jag tidiningen såg jag en annons om "Margrethe Mixing Bowl". I våras någon gång köpte jag mig två stycken. Baka i glasskålar är inte så kul. Imorse konstaterade jag därför helt enkelt att "titta, såna bakningsskålar som jag har".
"WE Lisa, we live together, bowls like the ones WE have" kom det då på fullaste allvarliga allvar från M the baker.
Tala är silver, baka är guld?
Nedräkning.
Mamma har varit här.
M har öga också för de små små sakerna.
Ett gäng tränar yoga. Om man tittar på bilden upp och ner ser det nästan ut som om de hänger från ett moln.
Värdet av en rejäl dos självironi ska man aldrig underskatta.
Lycka.
Kapprustning.
På hyllan ovanför handfatet i badrummet har M (jag upprepar, M) två glasbitar stora som en kortlek ungefär, med "konserverade" djur i. En med en fjäril och en med en del av en bikupa och några bin. Bisarrt helt enkelt. Jag sa någon gång till honom, innan jag flyttade in i hans lägenhet, att det där är det första som åker ut om jag flyttar in. Nu blev det inte så. Dessa makabra konststycken står som i åminne av svunna tider i en biologisal fortfarande kvar där i badrummet.
Idag har vi städat. Mamma kommer i morgon (jjjeeeeiii!) och jag kan inte komma ihåg att jag en endaste gång har kommit hem till mamma och pappa och det inte varit städat och nya handdukar hängt framme och det funnits massa gott i skafferi och kylskåp. Så idag har det städats och handlats massa gott. När jag stod där i badrummet och städade kom M in och skulle säga något, när han ser hur jag (faktiskt) rätt omtänksamt liksom dammar av dessa läbbiga glasbitar med djur i och ställer tillbaka dem på hyllkanten framför spegeln. Ooooh, that is love säger han. Syftandes på att han vet att jag avskyr dessa skapelser men ändå pysslar om dem lite.
Jag tittade honom i ögonen och lät honom veta att honey, de står inte där för att jag gillar dem. De står där för att jag väntar på dagen när jag vill ha in något i lägenheten som du absolut inte vill ha.
Att operera eller inte operera.
Som den slav under modet jag är.
Mamma och jag löste melodikrysset imorse, som vi brukar göra när jag tar mig upp i tid. Skype och webradio, det är gött det. För att inte tala om att lyssna på P4 Västmanland och lokala nyheter. I den bemärkelsen ÄR världen rätt liten. Hur som helst så tog jag mig därefter ut på stan för att köpa en födelsedagspresent till en viss världens bästa mamma som fyllde år häromdagen men som förstås blir firad nästa vecka när hon är här. En annan sak stod också på min shoppinglista, nämligen en trevlig tunika att ha till mina nyinköpta leggins. Nu är det så att de nyinköpta legginsarna inte bara är nyinköpta, de är dessutom de FÖRSTA legginsarna jag någonsin haft. Inte ett sekel för sent! (eller är det kanske just det det är?!). Oavsett vilket så hyllar jag nu dessa plagg som de mest bekväma i universums historia och önskar att jag alltid kunde ha dem på mig. Hittade dock ingen snygg tunika/klänning/lång tröja, men hittade en jeanskjol och tänkte jeeeyy coolt. Så kom jag på mig själv med att tänka hmm det kanske inte alls är så jeeyyy coolt. Längre. Till saken hör ju att jag så tidigt som förra hösten testade att stoppa jeansen innanför stövlarna - och älskade det. Efter cirka fem års betänketid. Så nu när jag tänker efter har jag ingen aning om hur länge folk egentligen har gått omkring i leggins, och om man överhuvudtaget kan ha en jeanskjol till. Sagt och gjort, jag halade upp min mobil och ringde syrran. Hon lät ytterst tveksam inför mitt jeanskjolsbeslut och undrade krasst hur lång (eller kort) kjolen var. Kort sa jag men inte för kort. Domen blev "a men det kan ju lätt se ut som om du försöker för mycket". Alltså att jag försöker se yngre ut än vad jag är. Men jag är ju tjugonio och inte femtionio! Jaja, i velandets stund blev kompromissen att köpa kjolen, ta en bild och få ett utlåtande. Så godkänt eller??
