muggbo

Imorse när vi vaknade tog vi ett par minuter att bara ligga kvar i sängen och småprata lite. M börjar tidigare än vanligt en dag i veckan för att ha genomgång med montörerna på butiken där han jobbar. När vi låg där i morse sa jag "hast du heute Frühdienst?" ("börjar du tidigt idag" typ), varpå han han hastigt säger "åh, en helt perfekt sats, utan svensk accent och allt!" (nu sa ju inte han det på perfekt svenska dock, om någon tänkte att han på något sätt ligger längre fram med sina svenskstudier än jag med mina tyskastudier). Han lät uppriktigt glad och nästan lite förvånad. Det var första gången utan accent alltså. Helt enkelt fyra perfekt uttalade ord. Ett efter det andra, för att skapa en kort, men hel, mening. Man får ta det lilla när det kommer.

Men nu till själva "energiångest del 2"-grejen. Jag lovade ju M vid nyår att "när året är slut så pratar jag tyska". Det är ju ett relativt omfattande begrepp och vi klargjorde inte direkt vad det egentligen innebär, men min tolkning av det hela är att vi när jag "pratar tyska" så pratar vi "inte engelska hemma". Detta ger en stor energiångest. Ett par gånger under de senaste veckorna har jag liksom känt att det varit på g. Att det varit mycket nära. Att jag liksom haft lust. Att jag nästan fallit dit. Att plocka fram tyskaböckerna och plugga alltså. Men varje gång har jag tänkt att nej, det måste nog komma liiiite mer lust, lite mer tid. Och så också liiite mer energi. Men jag börjar snart ha slut på ursäkter. Nu är det inte långt kvar tills det banne mig bara att ta tag i det.

Energi eller inte energi. Ett löfte är ett löfte (en av de kloka sakerna mamma har lärt mig).