Om absurditeter och galghumor.
Men till slut kommer man, eller i alla fall jag, till en gräns när jag inte orkar läsa eller höra ett endaste ord till om dessa händelser. Journalister gräver och rotar och exponerar och det tar aldrig slut. På tv är det de enda de pratar om. Till slut vill jag liksom bara skydda mig från allt som hänt, och bara kolla på nöjesunderhållning och väderprognosen på tv.
Igår när M och jag satt i bilen, berättade jag att jag först hade tänkt köpa en svenskkurs i födelsedagspresent till honom men sen hade jag tänkt att det inte kanske var exakt vad han önskade (utan snarare jag...). Vårt samtal flöt in på hur det skulle bli om vi fick barn, då sa jag som ett hot till att om han inte lärde sig svenska så skulle jag och vårt barn ha en massa hemlisar och prata om dem och honom på svenska, etc etc. M blir tyst en stund och kollar ut genom fönstret. Efter en stund säger han "då får jag väl börja bygga en källare då".
Det är väl så. När man inte kan ta in mer eller ta till sig det hemska som hänt, då tar man till det man måste. Humorn. Absurt. Men ibland nödvändigt för att kunna distansera sig.
Visst är det så, när det som händer omkring blir för övermäktigt så måste man distansera sig och då är humorn ett bra verktyg för att kunna kanalisera sina känslor.
Det går inte annars, vi gör det dagligen på jobbet, skojar om saker som det egentligen vore straffbart att skoja om, men för att överhuvudtaget kunna fortsätta arbeta och göra det professionellt så måste vi hitta ett sätt som fungerar, och då är humorn det verktyg som vi tar till.
Så tror jag de flesta gör, hur absurt det en känns.
Här hemma har vi ju haft 4 barnamord på bara ett par månader. Media frossar i alla hemska detaljer och det är förstasidestoff så gott som dagligen. Idag sände SVT begravningen för ett av de barn som nyligen bragst om livet. Vilket har väckt en het debatt om huruvida det är etiskt korrekt att visa begravningen av en tioårig flicka. Är det ett nyhetsvärde i sig, är det värdigt överhuvudtaget och vad tjänar egentligen svt på att låta hela svenska folket turista på en familjs fruktansvärda sorg?
Förutom humorn som överlevnadsstrategi så har vi ilska. Dessa två går nog hand i hand många gånger.
Jag gör som du och skippar alla nyhetssändningar och läser nöjessidorna i tidningarna. Jag väljer istället kultiverade program som ringo, lingo, ordjakten och andra intelektuellt stimulerande gissa ordet program där man kan vinna stora summor pengar om man kan gissa sista bokstaven på ett ord som börjar på B och slutar på T och det är inte BIT som är det korrekta ordet :)
Varma sommarkramar!
