Home sweet home.

Efter knappt 20 timmar på resande fot och sittande rumpa kom vi tillbaka till Wien vid 18-tiden igår. Det var extra skönt att ha svärmors lägenhet tre meter (inget skämt) från vår egen - hon hade gjort schnitzel som vi girigt tryckte i oss efter en välbehövlig dusch. Vi var rätt trötta - sov dåligt och nästan ingenting på resan hem (men hann avklara tre filmer i alla fall). Packade dock upp och förberedde för det stora tvättmarathon som tar vid idag. Gick och la mig runt 20-tiden och somnade väl efter uppskattningsvis en och en halv minut. Hade föreställt mig att tidskillnaden skulle göra det svårt att somna när kroppsklockan var runt lunchtid sent på kvällen, men det visade sig vara en effektiv taktik att avstå från sömn dygnet innan. Vad som dock inte visade sig vara så trevligt med resandet är de uppsvällda köttfärslimpebenen accompanjerade av fem köttbulletår man får av att sitta ner så länge. Det kändes som benen skulle sprängas vilken sekund som helst och fast att svullnaden lagt sig nu på morgonen så är det nog läge för en promenad under dagen för att  väcka benen till liv igen.

Nu hade jag precis skrivit jordens längsta inlägg om resten av resan, men såklart när jag tryckte på "spara & publicera" så varken sparades eller publicerades texten (förutom stycket ovanför). Gaaaaaahhhh. Så sorry, nu blir det inget inlägg. Att skriva om är verkligen det tristaste som finns. Men det kommer komma bilder. Snart. Det är i alla fall skönt att vara hemma och jag känner att det känns okej att gå tillbaka till jobbet på måndag. Och tur är väl det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0