muggbo

Idag var startskottet för höstens träning. Jag har spanat ut vilka pass jag ska gå under en kalendervecka, för att det ska passa med min i övrigt högst fria fritid. Och med lagom intervall att tvätta håret på olika dagar. För att gå in på väsentligheter.

Under dagen idag jobbade jag upp lust och energi för kvällens pass. Jag hade nämligen sett att klubben där jag är medlem också hade ett pass som heter Schi- und Konditionsgymnastik. Skid- och konditionsgymnastik. Lite osäker var jag på vad skidgymnastik egentligen är, så för att undvika eventuella pinsamheter första gången jag besöker passet (exempelvis att jag skulle glömma stavarna) så googlade jag schigymnastik. Det visade sig vara något som såg ut som styrkeövningar som man gör fritt på golvet. Logiskt slog jag ihop ett och ett och det blev i mitt huvud lika med Friskis & Svettis.

Lycklig över min insikt (tillsammans med smågodis är nog Friskis & Svettis två av de saker jag saknar mest här) cyklade jag iväg till gympasalen där det hela skulle äga rum. Av någon anlednig hade jag för första gången idag på mig min gula fina Sverige-tröja. Ett skitdåligt val tänkte jag när jag satt på cykeln, eftersom det blir omöjligt att liksom gömma sig någonstans om det hela känns obekvämt.

Nåväl, det tog mig cirka en kvart att hitta rätt sal i skolan med tre gympasalar (skolan där förresten Mr. M har gått) och väl på plats öppnade jag försiktigt dörren till salen och får syn på tio män och kvinnor i 40-70-årsåldern - som dribblar basketbollar! Efter två sekunders stirrande och tvärstopp i hjärnan stängde jag dörren försiktigt och gick jag tillbaka in i omklädningsrummet och liksom dristade mig till att fråga en av kvinnorna där om det här verkligen var rätt sal, jag skulle ju på Schi- und Kontiditonsgymanstik. Jodå, sa hon glatt och förklarade i samma andetag att ja, jo, men vi brukar spela basket i stället. Ööhh, aha... okej.

Men va fan tänkte jag,, lite besviken dock, jag hade ju cyklat hit så då kunde jag ju lika gärna stanna och vara med. Alla hade förstås tränat tillsammans i typ fyra år (och efter ett tag upptäckt att basket ju var mycket roligare än gympa, ett helt naturligt steg kan man ju tycka eller?!) men utan att på något sätt låta som att jag gjort ett par korgar under min skoltid, så spelade alla mest bara för att det ju är så himla kul ju. Det blev dock en bra konditionsträning och jag var glad att jag lämnat skidorna och termosen hemma. Och det var ju en tränare där också som sa spring dit och dribbla så och gör si, under uppvärmningen.

Efter en stund vågade jag också ta av mig min överdragströja och genast kände jag att alla liksom konstaterade att aha hon är från Schweden hon. Och det visade sig vara jordens samtalsöppnare. Det var en trevlig stämning under träningen (God, det var ju min första basketträning någonsin!) och när vi till slut på slutet gjorde lite springande gymping och faktiskt också bokstavligen klättrade på väggarna (helt sant, med händerna på golvet skulle vi liksom skjuta upp fötterna på väggen och sen "gå" längs väggen, någon fick frispel där säger jag) så var det coola killen i andra laget (jodå, de växer också upp och blir 60 år), som sprang ifatt mig och glatt sa "hej hej" och "maar duu braaa?" och sen sprang vi där och pratade om hans erfarenheter av jobb i Leksand och Dalarna och hans kompisar som alla var violonister och spelade i spelmanslag där. Sicken tur att jag tog min Sverige-tröja på mig.

Och kanske går jag tillbaka nästa vecka också. Men jag vill ju egentligen helst ha ett gympa/aerobicspass istället. Men det kräver ju också lite omplanering av mitt hårtvättsschema.