muggbo

En sån tanke kan ju vara en övermäktig på många sätt. Mest för att jag inte riktigt fattar hur lång tid 60 år är. Kanske också för att jag undrar hur det egentligen är att leva med någon under en så lång tid. Och hur man liksom klarar av det, att utvecklas tillsammans. Jag inser att det inte finns någon mall. Ingen färdig lösning som man skruvar ihop och ställer längs väggen. Inget facit.

Men en schysst förutsättning för ett långt (och bra!) förhållande är sannolikt att aldrig sluta göra saker tillsammans. Som ett par. Det slog mig igår hur viktigt det antagligen kommer vara under resten av våra liv - när vi kom på roligaste grejen att göra tillsammans. Vårstäda bilen. Nu kan ju det verka som en fet romantikdödare. Men det var det inte alls.

Det var sommarvärme i luften, fast att det var på kvällen. Vi satte oss i bilen och stannade på romatiskaste stället McDonalds för ett hälsomål på kvällskvisten. Vi satt bredvid varandra på en soffa. Pratade om dagen. Tog oss sen till macken och körde in bilen i biltvätten á la vi hade i alla fall tur med vädret. Man fick dock inte sitta kvar i bilen under  tiden, men vi stod utanför och kramades lite i den sommarstinna värmen medan de stora plastborstarna snurrade runt runt och fläktarna tjöt och lämnade bilen blank som attan. Sen var det fullt samarbete med att hinna dammsuga bilen på den icke angivna tid som en euro räckte till i dammsugarautomaten. Och sen puts puts på fönstrena. Och lite puss puss på munnen. Sen sträckte jag nacken när jag satte mig i bagageutrymmet för att tvätta fönstrena på insidan. Men då var det ju mysigt med lite massage på halsen av Mr. M. Och sen åkte vi hem och skurade golven.

Men där gick gränsen för det romantiska pararbetet. Så det fick jag göra själv. Men lika bra, det blir ju ändå bäst då. (Ni som vet, är det förresten en bra inställning till ett berikande och livslångt förhållande?)

Snipp snapp snut och så levde de lyckliga i alla sina dagar.