muggbo

I förra veckan kunde österrikarna vakna upp till nyheten på radio att förra årets nobelpristagare i ekonomi förutspådde hur ruskigt nära den Österrikiska staten var på gränsen till konkurs på grund av sina starka investeringar i östeuropa. Nu var kanske just denna nyhet inget hett stoff i Sverige - även om vi under den senaste tiden förstått att även svenska banker har stora investeringar i dessa länder. Hur som helst tog det väl ungefär en dag innan en officiell östrerrikisk kommentar hördes i radio att det inte alls var så illa ställt med den österrikiska ekonomin. Jag menar, vad skulle de säga.

Så som en kontrast, kom igår då nyheten att Wien rankats som den stad i  v ä r l d e n  som har högst livskvalitet. Vad det nu innebär. Natuligtvis finns det lyckliga själar överallt, utspridda i världens alla städer. Liksom det finns deppiga människor och hängiga huvuden i Wien. Undersökningen syftar till att hjälpa företag att värdera olika platser till vilka de skickar sina anställda och de tittar på säkerhet, politisk stabilitet, klimatläget, infrastruktur, flygförbindelser, med mera.

Men om jag personligen skulle pricka in min upplevelse av livskvaliteten i Wien skulle det bli följande:

Läkarundersökningar är gratis för den enskilda personen. Undantaget själva sjukhusvistelsen om en sådan behövs.

Tandläkarundersökning två gånger om året är gratis. Lagning och dylikt kostar naturligtvis.

En gång per år kan varje österrikare (och immigranter med e-card) över 18 år, gratis göra en så kallad Vorsorgeuntersuchung hos sin husläkare. Det innebär att de kollar vikt, BMI, rökvanor, gör urin- och blodprover, kollar blodtryck och allmänt gör en konsultation över personens hälsotillstånd. Logiskt sett  kan man ju föreställa sig att kostnaden för detta kan kompenseras av besparingar genom preventiv vård. Jag inledde denna process i förra veckan, inte för att jag känner mig särskilt sjuk, men för att det är skönt att veta att blodvärden och annat är som det ska. Och det var det. Idag var jag på återbesök och kunde glädja mig åt lite beröm av Herr Doktorn (som man ju förstås tilltalar honom här).

Gynekologbesök är gratis. Inklusive två cellprovstagningar per år.

Säkerheten. Jag har inte vid ett enda tillfälle känt mig rädd i Wien. Inte ens den tidiga morgonen på väg hem från lite skumpa-runt på krogen som en kille gick ifatt mig och Ingela och drog fram en kniv och ville ha våra pengar. Vi var kanske kanske för lulliga i huvudet för att fatta allvaret. Vi kom hem med allt i behåll. Kanske kände vi oss mer skraja dagen efter när vi tänkte på hela händelsen. Helt ärligt var jag sjukt mycket räddare när jag i julas var på Hallstas enda krog och folk satt där med blåtiror och ärr och sprit och snetände på minsta grej. Fy sjutton.

Den lilla stora staden. Cykelavstånd till allt.

Jag har ett jobb som sliter skiten ur mig ibland, men paradoxalt nog får det mig att växa som människa.

Närheten till grönområden och friluftsliv.

Närheten till Europa.

Och en rad andra saker. Men inlägget är nu redan tillräckligt långt. Det viktigaste i hela det här inlägget om livskvalitet var ju ändå att konstatera att jag är frisk och kan röra på mig obehindrat.

Ett litet litet faktum som är på tok för lätt att ta för givet.