Om hushållandet.
Vi gör hushållsbudget.
Vuxenkassan skramlar av allt tjingande.
Det är ju så att vi har börjat titta på att köpa en lägenhet. Och Mr. Ms morbror som jobbar på bank har börjat guida oss genom låneprocessen.
Steg 1: Hur mycket pengar har vi egentligen kvar i slutet på månaden?
Det här med att ta lån har jag förstått är en mycket känslig fråga här i Österrike. Helst ska man spara ihop tre mille och sen köpa sin lägenhet. Då kommer vi vara 114 innan vi kan köpa en lägenhet. Detta resonemang fungerade ungefär någon gång på stenåldern får jag känslan av.
Här, nu har jag jagat ihop två mammutar, kan jag få flytta in i din grotta nu?
Så jag har överöst Mr. M med argument om livsinvestering, att ha låga boendekostnader när vi blir pensionärer, att en gång i framtiden ha en bostad som vi äger, att betala lån är ett form av sparande, etcetra etcetra. Och skulle allt skita sig så får vi sälja lägenheten (förhoppningsvis med minst nollvinst) och betala tillbaka lånet.
Så nu sitter vi här med försäkringspapper, lönebesked, studielånsbetalningsplaner och räkningar. Och räknar.
Sanningen är ju den att vi just i detta nu är i en mycket priviligerad situation. Två inkomster, inga barn, relativt låg hyra, bil utan lån. Jag sparar en summa varje månad och sen brukar pengarna för det mesta räcka till det jag behöver och ibland blir det lite över. Och så har det på något sätt alltid varit, även när jag var student. Det var ju bara jag. Visserligen var höjden av lyx då storhandlingen på Willys en gång i månaden (jag har alltid gått igång på fylld kyl, frys och skafferi) och det var i övrigt inga större utsvävningar, mer än på studentbokhandeln. Men jag gjorde ingen budget. Såg bara till att det inte blev minus på kontot.
Men nu sitter vi här. En mycket nyttig övning. Som förhoppningsvis kan ge oss det magiska svaret på hur mycket vår lägenhet får kosta.
Just det - och eventuellt teman för kommande inlägg - här ges inga lån utan att man också faktiskt amorterar och det är (ramla inte av stolen nu stockholmare) INGEN BUDGIVNING på lägenheter. Om det är hundra personer som vill ha en lägenhet och alla erbjuder att betala angivet pris så vet jag inte hur de gör för att bestämma vem som får köpa.
Först till kvarn - eller den som skickar fetaste kuvertet med posten till säljaren? Eller mäklaren...
Ohlala! Intressant det där med INGEN budgivning. Jag önskar sååå att det vore sättet att köpa lgh på här i dyrdyrdyrstaden... Mitt tips är att du tar på dig stilettklackar, kortkort och väldigt urringad top - och hoppas att mäklaren är av det manliga könet! (Nej,det var inte så jag själv lyckades med mitt bostadskap!)
Och du, budget, ger det verkligen vuxenpoäng? Jag har gjort budget så länge jag kan minnas - det hjälper varken för att bli rik eller vuxen! Men nåt som jag anser ger vuxenpoäng - det är att pensionspara och det har jag börjat med i höst, så nu är jag lite mer vuxen än när vi sågs senast.
Lycka till och ha kul med excel!
Det är så i Finland också: ingen budgivning och lånet amorteras till noll. Har vänner som amorterar över 1000 eur per månad = lika mkt man amorterar i Sverige på 2 ÅR, typ.
Lycka till med beräkningarna!
Plänty vuxenpoäng har ni skrapat ihop nu när ni gift er och börjat med hushållsbudget :)
Hoppas det går bra med lägenhetsletandet.
Letar ni i samma distrikt? Frågar hon utan lokalsinne ;o)
PS. Jag röstar fortfarande för någon av villorna i 19e. Du har ju lovat mig en egen flygel (obs! inte piano) där! Blir det nu eller? Jag kan behöva ett ombyte från min etta...
Sorry, jag måste gära både Kicki och Kajsa besvikna - den där hushållsbudgeten räckte tyvärr inte till varken en fyra med balkong i distriktet där vi bor eller en tiomiljonersvilla i 19:e. Men en gästsoffa kommer vi alltid ha :)
Vi var på banken i annat ärende och passade på att kolla hur mycket vi får låna om vi nu skulle vilja flytta. Skrämmande nog så var FYRA MILJONER inga problem. Förutsatt att Henrik inte går på föräldrapeng och att jag har ett uppdrag såklart. Känns som de glädjekalkylerar fortfarande...
