Alltså.

Jag gillar facebook. Är ingen fanatiker, men gillar att kolla runt lite. Kolla på bilder. Se vad folk har för sig. Ibland blir jag sittande alldeles för länge. 

Nyss ramlade jag dock över något ganska roligt. Eller konstigt. Eller hur man nu vill se det.

Kanske reagerade jag för att jag för inte så länge sen läste en träffande sammanfattning av 2009 som året då vi föreföll vara så busy med att uppdatera vår online status att man kunde läsa uppdateringar på facebook i stil med "gröten kokar över", "min son ritar just nu på tapeten"...

Idag läste jag:

"Om du är förälder till de finaste barnen på jorden, kopiera då denna status och låt oss på det sättet ge våra barn det erkännandet de behöver! Jag älskar mina barn ♥ De är kanske inte perfekta, och de har säkert gjort sina fel. Men de är mina för alltid! Och jag älskar dom villkorslöst. ♥"

"Låt oss på det sättet ge våra barn det erkännande de behöver"?

Räck upp handen om du känner en treåring som kommer tacka sin mamma för detta istället för att hon lämnar datorn och går och lägger ett pussel med sitt barn.

Jag vet, jag hårddrar det. Bara för att man uppdaterar sin status i denna form så betyder det ju inte att man inte ger sitt barn "riktig" bekräftelse - också.

Men erkänn att det hela är intressant ur ett... beteendevetenskapligt perspektiv.

Kommentarer
Postat av: Kajsa

Jag tycker att det intressantaste är att man måste tala om för hela världen att man älskar sina barn. Räck upp handen den som INTE gör det...

2010-01-21 @ 13:47:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0