muggbo

Min lila söta cykel har varit högst lojal mot mig i snart 15 år. Stackarn har fått stått ute i ur och skur vid Lindbo, vid Hallstas tågstation, i Linköping och nu här i Wien. Hon har till och med blivit kidnappad en gång i Hallsta, dock återlämnad med svåra chockskador efter några dagar. Hon är bra - inte tillräckligt attraktiv för att bli (permanent) bortrövad, men tillräckligt bra för att jag ska tycka det är behagligt att cykla. I december förra året fick hon dock punka. Det tog cirka tre månader innan jag fick ändan ur och bytte slang. Men för att jag inte ska ljuga i detta forum så var det förstås M som fixade. Det tog två dagar och sen när jag kom ut från jobbet och skulle cykla hem, så var det punka igen. M bytte slang igen och i typ tre dagar var jag lycklig cykelfarare. Naturligtvis så var det här en mer svårlöst punka än att bara byta slang. Så jag lämnade min lila stolthet till en riktigt cykelreparatör. De fixade och trixade, jag pröjsade och sen höll sig luften kvar i däcket. I uppskattningsvis fyra dagar. Jag hade cyklat till läkaren på en fullt fungerande cykel och sen när jag kom ut en halvtimme senare var däcket förstås tomt. Jag tog tillbaka cykeln till den "riktiga" cykelreparatören och fick väl i princip ur mig något som lät ungefär som "ingen luft i hjulet, jag vara för tre dagar sen här och ni har gjort däcket helt men nu igen det är förstört". "höhöhö" skrockade ägaren till cykelaffären som en jäkla tomte, "någon har skruvat upp ventilen, höhöhö". Han tar fram en pump, varpå äääset säger "här, pumpa". Jag önskar jag kunde säga något mer hotfullt och elakt på tyska, än vad jag vid det här tillfället var kapabel att formulera. Jag pumpar upp däcket där inne i affären och medan jag tar på mig handskarna så hör jag liksom hur det "pyyyyyysssss" från däcket. "Ok" säger jag, så bestämt jag kan "ni får kolla på det här igen". Och mycket riktigt, reparatöräääset hittar en glasbit tunn som ett asplöv inkilat i själva däcket. En bit som sannolikt suttit där redan när M bytt slang två gånger och cykelsnubben en gång. Men det kan jag ju förstås inte säga på tyska ("varför i helskotta hittade du inte den här förra gången jag var här??! Är du ingen riktigt cykelreparatör eller??!"). Så jag står där tyst som en mus och är typ på att krevera när gubben säger "ja det här blir inte klart förrän nästa vecka och det kommer kosta ytterligare 26 euro". Va?! Det är är verkligen de mest frustrerande situationerna just nu - jag vill säga saker snabbt (och elakt) och liksom sätta folk på plats men det enda som kommer ut är typ "hram barljia hranhla". Inte så effektivt. Utan det resulterar oftast i att man får betala de där 26 eurosarna. Nu tror ju jag på instant karma så jag fick lite hjälp "uppifrån" när jag kom tillbaka veckan efter och snubben som skrivit räkningen skrivit sexan i 26 så slarvigt att han som tog betalt tog 20 euro, eftersom sexan såg ut som en nolla. Men eftersom jag nu tror på instant karma, så inser jag ju att när jag i min hämndlystnad höll tyst när jag bara betalade 20 euro blev straffad omedelbart och bums. För det har nu visat sig någon månad senare att bakdäcket, som de fixade med, liksom inte rullar rakt. Det är liksom lite snett och lägger sig mot metallskenan som löper mellan kedjan och däcket. M kollade på det förra veckan och meddelade mig att det inte går att laga - för gubbjäkeln hade överskruvat skruven som håller däcket! Gängorna i muttern är alltså helt trasiga och däcket går följdaktligen inte att spänna fast så att det rullar rakt. M har flängt runt på de stora byggvaruhusen i stan för att hitta en ny mutter, dock utan framgång. Idag var han till en supermutteraffär som är så superspecialiserade på muttrar och skruvar att om den inte finns där så finns den inte. Och ni förstår ju hur det gick, mutterjäveln finns inte att få tag på! Min cykel har en så superspeciell mutterstorlek att den liksom är så speciell att den helt enkelt är unik. Och då menar jag verkligen UNIK. Den förefaller nämligen vara så förbannat speciell att det bara verkar finnas en enda mutter av just denna storlek (alltså den jag redan har). Så nu står jag inför den absurda situationen att leta mig svettig efter en mutter för typ tre cent - eller köpa en ny cykel! Fan, om jag bara inte hållit tyst om de där sex eurona.