Besök!
Mitt nya jag.
Som vanligt sådär en fem år senare har jag nu vaknat till och bytt håll på frillan.
Startskott för julen.
Rådhuset med adventsluckorna i fönstren.
Inne i parken har de i år en båge av "istappar".
Bara snön som fattas nu.
Hälsningar från Wien!
Teaser.
Min man. Fotografen.
Någon gång ska jag göra ett kollage av mina semesterbilder med detta motiv. Oftast är det fakiskt nästan bara denna typ av bild som Mr. M fastnar på. Min enda chans att hinna få honom på bild över huvud taget.
Min man. Den store tänkaren.
Kommentarer överflödiga. Är det två lådor vin där i bakgrunden..?
Årets vinterplantering.
In action och köksfönstret färdigt.
Lilla snögubben får man inte glömma.
I vardagsrumsfönstret blev det en ljuslila ljung med vita kvistar i och lite grönt på kanterna.
Enkel betyder svår fattar du väl?!
Installera Active X-kontrollen. Med den kan du snabbt och enkelt ladda upp foton.
Om Active X-kontrollen är inkompatibel med din dator eller om du inte vill installera den, kan du alltid använda vår Enkel uppladdning. Med den kan du skapa album, men det går inte så snabbt och enkelt som med Active X-kontrollen.
Efterlysning.
Vaccinera sig eller inte vaccinera sig?
Jag vet inte vilket jag fruktar mest. Effekterna av en eventuell däng av svininfluensan eller effekterna av vaccinet.
Det FINNS JU INGA RIKTIGA FAKTA.
Har läst det mesta som går att komma över på temat på hemsidorna för krisinformation, smittskyddsinstitutet, socialstyrelsen, föräldrasajter... där står det att det inte finns några indikationer på att fostret någon gång har tagit skada av en influensasjukdom. Men man vet inte om samma gäller för svininfluensan. Samtidigt som man inte har en aning om huruvida vaccinet i sig har (negativa) följdeffekter. Jag upplever att det stora budskapet från alla håll är:
Vaccinera dig för sjutton - men vi vet inte om det verkligen är helt säkert för fostret!
Stort beslut på en liten blivande mammas axlar.
Jag vet att från den sekund jag tar vaccinet så kommer jag ha ångest över eventuella konsekvenser. Neurosedyn, är det enda som ekar i mitt huvud (för vi är väl inte så arroganta att vi tror att vi vet allt bara för att det är 2009?!). Men jag vet vad du tänker. Det är INTE samma sak. Nej det är det kanske inte, men min värld har för ett par månader sen sjunkit ihop till att allra allra först bry mig om att ta så bra hand om den lilla växande krabaten som bara är möjligt. Jag fryser för sjutton skinka i tre dagar innan jag äter den. Inte ens en droppe alkohol skulle jag utsätta den lilla för. Jag gör inte längre några sit-ups. Och jag läser maniskt på förpackningarna huruvida alla mjölkprodukter vi köper är gjorda på pastöriserad mjölk. Och på apoteket rekommenderade de mig när jag hade migrän nyligen att maximalt ta en HALV huvudvärkstablett - om jag v e r k l i g e n behövde.
Men jag ska bara tycka att det är okej att vaccinera mig sådär rakt upp och ner??!
När INGEN faktiskt VET (precis så sa vår företagsläkare) vilka konsekvenser det har för bebisen.
Hjälp. Säger jag.
Förresten.
Numera vinner jag nämligen alla omröstningar i det muggboska hemmet (omröstningar som förklarligt tidigare alltid slutat ett-ett).
Jag för ju talan för t v å.
Och man måste ju inte vara en guldfisk för att förstå vad The Baby tycker om saker och ting.
Hej hallå magen!
Fullt såhääär stor är inte magen, men vinkeln har ju sin charm (Mr. M tog en bild när jag bara hade en BH på mig och med boobisarna - nej han är inte ledsen för den nya storleken - med i bildperspektivet, men det här ju en familjevänlig blogg så jag besparar er den berg-och-dalbanan) ... men en liten plutt sticker ut i alla fall.
Grågrågrågrå.
Utsikt från ett skrivbord.
Om du tycker att DU har haft en tuff dag på jobbet.
Helgen som gått.
Det har varit en lugn helg. Gick tidigt från jobbet i fredags, eftersom jag numera är strängeligen förbjuden att jobba några som helst övertidstimmar. Detta är en av de mycket generösa reglerna som gäller i Österrike för gravida. Från den dag du meddelar din arbetsgivare att du nu bär på ett nytt litet liv så blir du något av en helig ko.
Du kan inte bli sparkad. Du får inte göra någon övertid. De sista åtta veckorna innan förlossningsdatum är du sjukskriven. Med full lön. Du får inte ens sätta din fot på arbetsplatsen. Inom två år efter förlossningen har du rätt att komma tillbaka till din arbetsplats - och en motsvarande position. Det hela känns verkligen som en ynnest och jag tänker på kvinnor i andra länder som vet att den dag de berättar om sin graviditet, så är det sannolikt slutjobbat. Av flera anledningar.
I början när jag flyttat hit, hörde jag ofta på nyheterna om den "skandinaviska modellen" när det gäller föräldraledighet och pappadagar och liknande. Då, för ett par år sedan, hade en kvinna (i praktiken - "eller en pappa" i teorin) i Österrike rätt till tre år med föräldrapenning. Ungefär 400 euro i månaden. Det är ju inte ingenting, men det är ju inte heller jämförbart med att få ut en lön. Så förra året så gjordes modellen om så att de som istället ville, kunde välja att vara hemma 18 månader, med 800 euro i månaden. Klart mer attraktivt och lättare att tänka mindre på de ekonomiska konsekvenserna av ett barn. Men det var inte slut där. Nu har politikerna haft den goda smaken att införa ytterligare en modell på föräldraledighetskartan - tolv månader hemma med 80 procent av nettolönen, max 2000 euro i månaden. Plus två månader för pappan (eller "den andre föräldern" - men det är en sak att politikerna inför ett system som är "pappavänligt", en helt annan att ändra tankemönster, arbetsgivares uppfattning om vem som bär familjeansvaret, pappaledighet, etc). Denna modell gäller för alla barn som är födda efter 1 november i år. Om allt går bra med vårt barn är min tanke att anamma denna modell, men bestämma mig behöver jag inte göra förrän barnet är fött förstås.
Hur som helst, jag gick hem tidigt i fredags... Mr. M var ledig och vi passade på att storhandla och jag shoppade två par mammabyxor. Går fortfarande att ha mina normala jeans, men jag kan inte knäppa dem utan sätter ihop dem med en hårsnodd mellan knapp och knapphål. Nu ska de bara fållas upp, förhoppningsvis blir det gjort under 2009. Dock var det sjukt skönt med denna mudd i midjan - varför har inte alla byxor det?
Resten av helgen har tillbringats i lugnets tecken. Kom in på området barnvagnar med några kompisar som var här och fikade i eftermiddag och eftersom det är ett totalt blankt område för mig och jag inte vet när vi ska komma iväg och börja titta på något tillsammans (söndagar som är enda dagen vi är lediga tillsammans så är hela Österrike stängt och igenbommat), så har jag nu gjort lite research från soffkanten. En het kandidat denna. Tar tacksamt emot kommentarer om erfarenheter andra har gjort. Mjuk ligginsats eller hård separat dito som fästs direkt på chassit? Fyrhjuling eller trehjuling? Annat bra att tänka på?
Mr. M ligger redan och sussar hör jag. Det är dags att gå och krypa ner för mig också.
Ännu en vecka väntar - men denna ska faktiskt tillbringas mest i Sverige! Jobbar från Stockholm onsdag till fredag och är ett par dagar i Hallsta över helgen. Lördagen är reserverad för mor och far, men fredag kväll blir jag gärna våldgästad (kommer inte ha någon bil att tillgå) om någon känner för ett överfall. Annars är ju Hallsta osäkert vid jul igen.
En riktig GI-middag.
Eller...?
Räddningen för ett hungrigt hem en tisdagskväll efter jobb och tyskakurs var det i alla fall. Och gott tills nästan sista tuggan.
Friterade champinjoner med tartarsås. Och Mr. M åt en Cordon Bleue, vilket är en schnitzel, men med även skinka och ost innanför paneringen (jag klarar inte av denna så kallade lokala läckerhet). Därtill potatis. Dränkta i fett.
Gästspel på bloggen.
Det är jag som är The Baby (jag vet, man kan inte beskylla dem för att ha en omåttlig fantasi, de två som förefaller se fram emot att få kalla sig min mamma och pappa). Jag är snart 14 veckor gammal men är inte så stor ännu, knappt sju centimeter mellan rumpa och huvud och mina fötter är ungefär elva millimeter från stortå till häl. Min favoritsysselsättning just nu är att virvla omkring i vattnet jag simmar i. Jag har hört att läkarna nästan haft svårt att ta vettiga ultraljudsbilder för att jag rör mig konstant - men vem bryr sig. Simma är livet! Jag visade i alla fall lydigt upp mina två hjärnhalvor, mina armar, händer (mamma är övertygad om att jag vinkade, men det var bara en ny simhoppsrutin jag övat in), ben och fötter. Och så la jag mig i profil så de kunde se att jag har två läppar, en näsa, en haka och en panna. När läkaren slog på hjärtljudet på apparaten som mamma och pappa tittade på, så tyckte jag mig känna att mamma fick tårar i ögonen. Jag gillar att följa med mamma till jobbet hela dagarna, hon verkar snäll men skäller himla mycket runtomkring sig (har något att göra med hormonerna säger de), men den senaste tiden har hon blivit lite lugnare. Kanske för att hon har kunnat äta ordentligt och återigen tycker godis är gott (jag också). Men häromdagen var hon lite ledsen. Läkarna hade lite svårt att tycka lika om de tester de gjorde på mig. En hörde jag säga "gratuliere, allt ser jättebra ut!" och en annan senare samma dag sa "hmmm.. det är ju något utanför normalvärdena detta mått på nackspalten". Vad nu det betyder. Då hörde jag mamma säga till mormor på telefon att läkarna är dumma, att man borde inte hålla på med såna här NUPP och KUB tester utan helt enkelt låta mammorna bara fokusera på att ta hand om sitt lilla barn och sig själva. Nu har hon lugnat sig lite efter att den första läkaren ringde upp henne och förklarade att hon inte skulle vara orolig över de skilda resultaten, utan att allt faktiskt såg bra ut, statistiska siffror till trots. Jag tror hon litar på den snälla doktorn som tyckte allt såg bra ut. I alla fall så tycker ju jag att jag verkar må rätt bra. Pappa säger att han är jätteglad han också, att jag finns till. Han pratar massa strunt och gulligull genom mammas mage, men jag har hört att det är normalt för att vara en blivande pappa, så jag är inte orolig. Nej hörrni, nu ska jag öva vidare på mina rutiner och äta lite av mammas grönsakssoppa (hoppas på chips och dipp tills vi lägger oss på soffan och fredagsmyser, pappa är på cirkus men mamma säger att hon får krupp av cirkusar och clowner så det är bättre att vi tar det lugnt på soffan tror jag). Men om allt går vägen så ses vi där ute omkring den 29 april nästa år (japp, en smekmånadsbaby är jag, det kan jag tacka västkustvädret för). Tills dess, simma lugnt!
Här är jag 12 veckor ungefär och mamma var för ett ögonblick lite orolig över att jag hade en jätteversion av pappas näsa, men det var nog vänster hand, för...
...såhär såg min profil ut i onsdags. Och här är mitt fotavtryck (högra benet som kommer upp underifrån i bild och med fotsulan i mitten mot "kameran".
Vårkänslor inne.
Gjorde sig fina tycker jag i den maffiga svarta Iittalavasen.
Bredvid vasen ligger "Isolde", en mycket sensuell bronsskapelse av Mr. Ms mammas morbror som är konstnär, även det en bröllopspresent.
Tack för det Televerket!
Mmmmmmmm.
Vintern kan komma!
Två gånger om året fixar jag till lite i min garderob. Det är när jag packar bort vintertröjor och jackor på våren och när jag tar fram hela köret igen på hösten.
Idag var det dags för alla sommarkläder att ge plats för vinterkläderna. Roligt att plocka fram dem igen, det är alltid något plagg jag glömt att jag hade.
Samtidigt bestämde jag mig för att vara rätt obarmhärtig mot hela alltet. Allt som inte används de senaste året, eller två, eller tre... det åkte ut. En kasse rakt ner i soppen. Fyra kassar till klädinsamlingen. Jag är sällan sentimental med grejer eller kläder jag har. Jag har en stark förkärlek till att röja och slänga bort (nu lär jag väl aldrig få en present igen).
Rensa i hemmet är som att rensa i själen. Töntigt, men sant.
Och nu är garderoben i ordning. Luftig, vintrig och gammalt känns som nytt.
Bättre ett oanvänt plagg i insamlingslådan, än tio i garderoben.
Dagens överraskning.
Darf ich heute was kochen?
Får jag laga mat idag?
Mycket riktigt, idag blev det lunch á la Mr. M. Som inte kom från en djupfryst påse med grönsaker och kycklingbitar.
Mumsig pasta med tonfisksås blev det. Och när vi satt där och åt så kom nästa grej: Nästa gång tror jag blir på tisdag, tisdagar kan ju bli min matlagardag.
Han är ju alltid ledig på tisdagar.
Just när man tror att man känner någon... så är han som ett helt kinderägg - söt som choklad och fylld med överraskningar.
Mästerkock i görningen.
