muggbo

Det är ju inte så mycket till trädgård jag har att påta i - men väl två lockande blomlådor! Så i helgen påtades och planterades det så fingrarna blev alldeles gröna. Eller nåt.


Lägg märke till det fräcka förklädet som effektivt tar bort något av Hausfrau-känslan.


I köksfönstret blev det en tomatplanta (ska bli intressant att se om den klarar sig på tre timmars morgonsol), basilika, persilja, mynta (till mojiton) och en lavendel (som jag hoppas ska dofta härligt om någon månad och så kanske jag framåt höstkanten kan dela med mig av husliga tips som hur man syr sina egna doftpåsar för garderoben om jag hinner med att skörda min omfattande odling). Måste erkänna att känslan av att öppna fönstret och plocka kryddor till en sallad (eller drink) är smått idyllisk mitt inne i stan.


Och i vardagsrummsfönstret till höger blev det pelagonier - blommorna jag trodde jag aldrig själv skulle vilja ha, men de är ju så otroligt vackra. Och jag valde olika cerisa nyanser och idag slog det mig hur jäklans snyggt det blev mot den gula husväggen i bakgrunden på andra sidan gården. När jag ändå klappar mig själv lite på axeln, så kan jag ju passa på att tala om att även de tre blommorna till vänster är verk från helgens arbete. Tidigare stod där tre andra blommor som M hade valt för ett par år sen - yviga, slitna, lätt oidentifierbara till sin art. Han blev dock nöjd också (bör jag väl tillägga, eftersom han nu också kan läsa min blogg. Nej, han har inte lärt sig svenska, men googles översättningsservice översätter nu websidor hit och dit från och till alla möjliga språk. Så med tre klick är hela min blogg översatt till tyska! I samma tre klick känns ju plötsligt mina år av ansträngningar att lära mig tre främmande språk fullkomligt bortkastade, när google ger dig svaret på allt. På vilket språk du vill. Det är ju nu bara att invänta ett talverktyg också som man kan operera in i stämbanden och så är ju mina språkambitioner fullkomligt bortkastade.)

Som gammal scout slutar man (jag) aldrig använda det rediga uttrycket. Men nu är jag verkligen redo. Min urgulliga kollega var i Sverige och överraskade med att ha en sverigetröja med sig till mig när hon kom tillbaka. Så nu fattas bara weissgespritzen, storbildsskärmen, de andra fansen och den svenska laguppställningen.


Andra sidan är ni klara??

... men inte längre så åkduglig om man vill ta sig framåt. Så här är NYA Bettan, alldeles skinande och orange och fin. Cykelkorg har hon också egentligen men den plockar jag med mig upp i lägenheten varje dag eftersom den skriker rakt ut "stjäl mig!". Den gamla cykeln finns kvar (och ska lagas kan jag väl tillägga, när den där superunika skruven identifieras) så den kan användas för cykelturer om någon känner för att komma och hälsa på! (pik pik)


En riktig 80-tals-sprejning har hon.

Vad har de alla gemensamt?

Jo, de figurerade under dagens "Erstkommunion"-gudtjänst där Ms kusin fick sin första nattvard. Ungefär 50 barn deltog och jag kan väl erkänna att jag av olika anledningar inte helt följde prästens tal från predikstolen. Men plötsligt tar han upp ett stort rött mjukishjärta, ni vet det där från IKEA, med två armar. Och han sa att när han själv var barn och fick sin första nattvard, att han inte kommer ihåg så mycket från vad prästen då egentligen sa. Och han menade att det var väl ganska troligt att det samma gäller de 50 barn som satt där framför honom. Men han ville att de skulle komma ihåg en enda sak - kärlek. Och det var då han tog upp hjärtat, och sakligt förklarade att det visserligen var ett hjärta från IKEA, men att det var ett så bra hjärta för det har två armar som man kan sträcka ut. Och det var så han ville att barnen framför honom skulle möta världen. Med kärlek - ge och våga ta. Det tycker jag var fint sagt. Fast att jag egentligen inte är särskilt religiös, eller ens för den delen är katolik. Barnen var också fina - i USA ser flickorna ut som små brudar med brudklänningar i barnstolekar och slöjor och rubbet. Lite för mycket av det goda kan man säga (eller kanske helt enkelt bara amerikanskt). Men här var de så söta och naturliga liksom, vitklädda som vid vårt konfirmationsfirande och med vitgröna kransar i håret. Och få saker rör i alla fall mig så mycket som när barn sjunger i kör - ogenerat och för fulla halsar.


Priest featuring IKEA.


Mycket sång och musik var det.


Ms kusin med söt krans i håret har just fått sin första nattvard.

Blivit utmanad av Mamma Hoppsan att svara på följande:

Tre namn du går under:
Lisa
Süsse
Frau Magister Jansson (hos doktorn eller i hemskt officiella sammanhang eller när M vill låta låtsas-sträng)

Tre saker som skrämmer dig:
Tankar på att jag "aldrig" mer skulle flytta hem till Sverige
Allvarliga sjukdomar
Läskiga filmer (är fortfarande barnsligt rädd för skräckfilmer och får genast tvångstankar och måste kolla under sängen och bakom dörrar och sånt)

Tre saker du har på dig:
Prickigt linne
Underkläder
Mjukisshorts

Tre saker du tycker om:
Alla människor som är min familj och mina vänner
Glass i stora lass
Sommarvärme

Tre saker du ska göra den närmsta tiden:
Duscha
Måla naglarna
Åka till M's kusiner och fira minsta kusinens "first communion" ("första nattvarden"=?!)

Tre av dina favoritlåtar just nu:
Be my somebody - Norah Jones
Visit to Vienna - Sahara hotnights (gammal men gör mig ändå alltid glad som ni säkert förstår)
Shit jag lyssnar så lite på musik just nu, så som tredje får det bli "skvalradio"

Tre saker du verkligen vill ha:
Lugn och ro i själen (för alltid alltså)
En mamma, pappa och syster runt hörnet
Gratisflygningnar mellan Wien och Västerås (eller iaf en flyglinje mellan Wien och Västerås, om jag nu måste kompromissa :) )

Idag trotsade vi sommarvärmen och stannade inne och:

- Bytte varma vintertäcken mot svala sommartäcken
- Ramade in planscher vi köpt och satte upp på den hittills väldigt tomma och vita vardagsrumsväggen
- Konstaterade att en ram inte alls blev så bra som vi tänkt den i våra huvuden
- Plockade fram sommarkläder och plockade bort vinterkläder från garderoben
- Sorterade ut kläder och lämnade till "myrorna" och slängde sådant som någon annan inte heller borde ha på sig
- Tvättade fönster
- Strök berget av tvätt som väntat på oss i typ två veckor
- Tvättade mer kläder
- Damsög ÖVERALLT (inte ens spindelväven i takhörnen gick fri)
- Torkade golv
- Bakade kladdkaka
- Firade mors dag med M's mamma
- Dammtorkade
- Duschade blommor
- Städade badrummet
- Sorterade sladdormboet (var kommer alla ifrån egentligen?!)

Och just nu har vi klämt ner några chicken nuggets och kollar på, ta-da! (tillbaka till tidigt nittiotal) tyska motsvarigheten till "Kär och galen"! Konstig idé egentligen och för kommersiellt för min smak.

Precis som stora delar av resten av världen, har Österrike varit tämligen chockat över vad som hänt i Amstetten. Det går ju liksom inte att fatta hur en människa kan göra något sådant mot en annan. Diskussionerna går långa om hur det kunnat hända, vad myndigheterna har gjort för fel eller inte gjort för fel, hur grannar och fru inte kunde veta och också hur Österrike ska förknippas med något annat än de senaste årens bisarra händelser med Natascha Kamupsch, dödsmisshandling av handikappade barn etc. Förbundskanslern har engagerat en reklambyrå för att skapa internationell marknadsföring om Österrike.

Men till slut kommer man, eller i alla fall jag, till en gräns när jag inte orkar läsa eller höra ett endaste ord till om dessa händelser. Journalister gräver och rotar och exponerar och det tar aldrig slut. På tv är det de enda de pratar om. Till slut vill jag liksom bara skydda mig från allt som hänt, och bara kolla på nöjesunderhållning och väderprognosen på tv.

Igår när M och jag satt i bilen, berättade jag att jag först hade tänkt köpa en svenskkurs i födelsedagspresent till honom men sen hade jag tänkt att det inte kanske var exakt vad han önskade (utan snarare jag...). Vårt samtal flöt in på hur det skulle bli om vi fick barn, då sa jag som ett hot till att om han inte lärde sig svenska så skulle jag och vårt barn ha en massa hemlisar och prata om dem och honom på svenska, etc etc. M blir tyst en stund och kollar ut genom fönstret. Efter en stund säger han "då får jag väl börja bygga en källare då".

Det är väl så. När man inte kan ta in mer eller ta till sig det hemska som hänt, då tar man till det man måste. Humorn. Absurt. Men ibland nödvändigt för att kunna distansera sig.

Missar ju det mesta som går på tv hemma, men läser med blandade känslor rubrikerna de ibland skapar. Nu har jag ju inte sett ett enda program ur Pontus Gårdingers nya program men har väl uppfattat om att det handlar om att säga sanningen och bli kontrollerad av en lögndetektor om man verkligen sagt sanningen eller inte och sedan får hela Sverige se hur personer som står huvudpersonen nära reagerar på detta sanningssägande eller ljugande. Såg ett inslag på Aftonbladet där följande utspelar sig:

- X, har du någon gång varit otrogen mot [din flickvän]?
Tystnad fem sekunder.
- Jag väljer att svara ja på detta. (mycket självsäkert, ungefär som att han inte riktigt fattar vad fasen det är han sitter och säger, i tv)
Tystnad medan lögndetektorn tänker.
Lögndetektorn: - Svaret är sant.
Varpå flickvännen inte vet vart hon ska ta vägen. Och publiken applåderar ljudligt åt X's "rätta" svar.
Flickvännen försöker svälja tårarna. Och förödmjukelsen.
Pontus: - Grattis X, du har vunnit 25 000 kronor!
Flickvännens chockade ansikte visas i bild.
Inslaget är slut.

Är det här jordens sjukaste dialog eller? Det känns ungefär så bisarrt som ett inslag i en film, där huvudrollsinnehavaren typ drömmer att han befinner sig i tv och plötsligt står han där bara helt naken och alla skrattar och pekar eller att det helt plötsligt bara väller in mängder av godis från alla håll och kanter som han måste försöka simma runt i. Ja, eller nåt sånt annat crazy. Bara att det här är på riktigt.